HAHA 1.



HAHA 2.
(först sitter hon och klagar en hel lunch över hur dålig
hennes kebabsallad var, sedan går hon hem och går med i Facebook-gruppen.
Ögontjänarjävel.)

Anna Hiltunens hemliga låda.
Så hemlig att den överhuvudtaget inte existerar.

Igår var min vän Emma på visit i Klippan C.
Vi gräddade laktosfria våfflor och samspråkade.
Som vi samspråkade.
Och sedan åkte hon hem, och jag fick gå och lägga mig en stund.
Det brukar bli så när jag & Emma umgås.
Det blir liksom så intensivt, vi tar ut oss så mycket att vi sedan
måste vila upp oss en stund.
Tur att det är ömsesidigt liksom...

Vi dansar & dansar & dansar...



"Så här ska jag ha håret på balen" säger Amanda och fixar med luggen...



"Så här ska jag ha brösten på balen" säger Amanda och ser nöjd ut.
(det ser ju inte ni. men det gjorde hon)
Jag däremot, röstar på lite mer hud.

Jag är med och tävlar hos Egoina!
En Bloggie står på spel, och jag känner för tillfället att jag ganska så lätt skulle kunna ge min högra hand, mina ögonfransar, mina tuttar och mina KSL (det går vi igenom en annan dag) för att vinna den där jäkla kameran.

Dels för att jag ligger inne med så sjukt mycket bra idéer, som jag skulle vilja filma och visa er.
Och dels för att kameran jag använder för tillfället, lämnar ganska mycket att önska. Väldigt ganska mycket.

Så, med risk för att förlora hand, tuttar och andra kroppsdelar skanderar jag nu

LÅT MIG VINNA!

Jag skrubbar och skrubbar.
Men det går inte riktigt bort det där.
Dumt, så dumt.

Kolla varifrån!

Numera dansrepar vi 5 timmar varje söndag också.
Det är roligt.
Speciellt dom gångerna när man INTE har misshandlat sin lever grovt kvällen innan, och när man INTE har en förkylning och halsfluss storlek major.
Dom söndagarna är roliga.

Idag är inte en sådan söndag.

Ikväll tänker jag vara ovanligt omdömeslös och gå på fest, fastän jag går på penicillin.
Det sista min mamma sa till mig i telefonen var
"OCH DU! Det VIKTIGASTE av allt är att du äter HELA kuren och INTE hoppar över
någon tablett för att du ska FESTA eller något sådant!"

Så vi tar det varsamt.
Det blir fest med temat rock n' roll, och undertecknad är musikansvarig.
Det blir ett trevligt potpurri av lite olika slagdängor på temat rock.

Nu städar jag, och peppar med denna, som doftar student och sommar.

Jag har en eventuellt dum fråga.
Och ni brukar vara ganska så bra på att utbilda mig, när jag undrar något.
När man tvättat disk i diskmaskinen, och den är klar, öppnar man oftast luckan,
drar ut överdelen lite och lägger en handduk över.

Jag gör alltid det.
Det är först nu idag som jag inser att jag liksom inte alls
vet varför man gör så.
Det är väl inte för att hålla disken varm?
Man vill väl att den ska svalna så snabbt som möjligt så man kan
lassa in allt i skåpen igen?

Hjälp mig tack,
det är en pusselbit som fattas i min Bree van de Kamp-personlighet!

Ibland tar den skrikande kvinnan saker i egna händer.
Har man ingen mjölk?
Då fixar man mjölk.

Gårdagen bjöd på fest i Kvidinge!
Det var Ida M som bjöd på trevligheter i hennes finfina hus.
(Där dom hade GRUS på golvet i badrummet.
Alltså. Det skulle vara där.
Jag sär jag sär.
Rent tossed.)
Det dansades på bord, stolar och soffor och jag och syster var
 inte i säng förrens kl. 04.
Imorse vaknade jag med en blodig och ännu mer svullen hals,
 plus ett gomsegel stort som ett körsbär, med tillhörande röd färg.

Eftersom jag är namnsdagsbarn idag, så bjöd mamma på middag
och en hemmastickad OS-mössa.
Fint skall det vara på Matilda-dagen.


Jag tror vi kör en bildbonanaza!




Innan fest.
Samlad.
Fokad.
Assnygg.
(Plutet, mina vänner, är helt naturligt.
Bara lite morotsallergi kan få de så plutiga.
Och halsinfektion.)



Vi gick till bussen för att åka hem.
Då ville Danne sova.
What liksom?
Jäkla Storängspack.
"Lägg upp bilden på din blogg" sa den enfaldige.
Sagt och härmed gjort.
Syfte oklart.


Söndag = innebandydag.
Broren spelade match, och som ni borde veta vid detta laget
är jag absolut en person de vill ska komma och titta.
Dom har nämligen aldrig förlorat en match med mig i publiken.
Idag var båda systrarna på plats och det innebar tydligen råpisk.
Dock fick broren inte tummen ur att göra något eget mål.
Han försökte och försökte och försökte, och hela tiden
skanderade jag mässande 
"GÖR OM, GÖR RÄTT, GÖR OM, GÖR RÄTT!"
på läktaren.
Men en vinst är en vinst och det är stämningen som räknas.
Stämningen!



(Okej, jag inser att det var tre bilder, och knappast kan
kallas en bildbonanza.
Men här tager vi vad vi haver så att säga.
Bättre må illa än att ångra sig, som min pappa brukar säga.
Det kändes ju relevant.)

Statusuppdatering?
Jodå.
När det brinner i knutarna tycker kroppen, eller halsen rättare
sagt, att det är väldigt passande att krackelera.
En infektion sa dem på Vårdcentralen,
med (äckelvarning!) "gulvita beläggningar i halsen och stor svullnad".
Och sådant finns det ingenting att göra åt, mer än
att knapra Panodil och se glad ut.
Men.
Jag fick iallafall en tapperhetsmedalj på vårdcentralen.
Det är det banne mig inte alla som får.

Louise: "Ta ner pärmen med alla telefonnummer, är du snäll"
Matilda: "Vilken pärm är det då?"
Louise: " Hm... Den gröna."

Så jäkla grann är hon, min Erik.
Och två månader går ganska snabbt när man bor i en musikalbubbla.
That I can promise you.