Dagens sanning...

         
Jag är superaddicted to topz!

Det är helt galet.
Jag topsar och topsar och topsar.
Jag förbrukar ca. 16 st per dag, dvs. 8 par.
My god.
Topsar jag inte känner jag mig smutsig.
Normalt?
Icke.


Dagens sanning...


- Jag är extremt ömhårad -

Och då menar jag extremt.
När jag var liten fick jag ha en handduk i munnen att bita
på när mamma borstade mitt hår,
annars gallskrek jag.

När jag var 10 år gick min styvmamma
(som var trött på att jag alltid skrek och grät när hon skulle borsta mitt hår)
med mig till en frisör och klippte pojkfrisyr.
Jag grät.

När jag blev äldre och kunde borsta mitt eget hår,
och dessutom trädde in i balsamets underbara värld
så blev det hela givetvis mycket bättre.

Men jag har fortfarande väldigt svårt att gå till frisören och låta dem borsta mitt hår.
Dessutom blir jag nästan löjligt lättirriterad när jag borstar håret.
Jag vet inte hur många gånger min syster har fått en hårborste slängd
efter sig, för att hon har pratat med mig samtidigt som jag
borstat håret.
Detta har lett till att meningen "Prata inte med mig nu, jag ska borsta håret"
ganska så ofta kommer ur min mun.


Dagens sanning...



- Jag har sjukt dålig hand med pengar -

Hösten -07 jobbade jag 4 dagar i veckan efter skolan.
Jag tjänade snuskigt bra med pengar, men brände allt på nolltid.
Jag kan inte hålla i pengar.
Dom försvinner automatiskt.
Eller nä, inte automatiskt, men typ.

Hey big spender liksom.

Truth of the day!


Dagens sanning...





- Jag har flyttat 9 gånger och hatar det -

Det blir nämligen så, om man gör det tillräckligt ofta.
Då slutar det liksom bli spännande med nytt rum att inreda.
Jag har dock aldrig behövt byta skola, och det är jag väldigt glad för.

Not a very funny sanning today.
Men.
Glöm inte imorgon!


Dagens sanning...



Idag fyller min allra bästaste musikidol hela 60 år.
Nämligen Bruce Springsteen.
Men mannen är ju lite av en FILF,
så själva åldern känns ju lite halvviktigt.

Och detta för mig osökt till....






- Jag lyssnar på konstig* musik. -



När jag var 10 år började jag lyssna på Springsteen.
Gubbrock.

När jag var 12 stod jag själv på Ullevi bland 56.000 andra Springsteen fans och bölade.
Jepp. Jag bölade konstant de 4 första låtarna. 
Tjejen brevid mig lånade mig sin pall så jag såg
faktiskt honom i typ hela 2 minuter.

Jag trängde mig hela tiden frammåt och uppgav med darrande underläpp
att "Min mamma är där framme!".
Det gjorde att jag faktiskt kom ganska så långt fram. 
Skulle sett honom igen förrförra sommaren men
prioriterade då en Spanienresa med tjejligan.
Bra där Matilda.
Och sen dess har det fortsatt.


Jag lyssnar mycket på Beyoncé, som är grrrreat att dansa till.
När jag började skolan, estetmusik, så vågade man inte riktigt
säga att man lyssnade på sådant "kommersiellt skit". Då var "riktig" musik som gällde,
och lyssnade man på Mix Megapol var man dum i huvudet.

Sen kom BAO. Ja precis.
Benny Anderssons Orkester.
I love them.
Sett dem två gånger.
Det är jag, mamma & 60+arna.
Slår aldrig fel.

Så, Springsteen, Beyoncé & BAO.
En helt logisk mix?


* konstig som i att ungefär....ingen i min närhet lyssnar på den.


Dagens sanning...


Tänkte blottlägga mig själv för er ännu mer än vanligt och köra något nytt.
Varje dag (okej, det kan förekomma undantag, men jag ska försöka varje dag) ska jag avslöja en sanning om mig själv. Det kan vara något smaskigt, något pinsamt, något äckligt eller något tråkigt.

Och världshistoriens första sanning om mig är följande:

*trumvirvel*

Jag är nästan aldrig bitchig.

Jag får väldigt ofta höra från människor i min närhet, att deras första intryck av mig var att jag var en jäkla bitch.
Jag har funderat mycket på det där, och försökt analysera vad det är jag gör som ger den bilden.
Till och börja med ser jag jäkligt sur ut, i allmänhet. Mina mungipor är per automatik lite lätt böjda neråt. Men tro mig, jag flabbar på insidan. Nästan alltid.

Sen har jag en tendens, som jag försöker jobba bort, att ge folk konstiga blickar. Jag tänker absolut inte på det, men ger ständigt folk i min närhet nedlåtande ögonkast. Dom finns fångade på film och jag undrar alltid varför jag ser så jäkla överlägsen ut.

Det positiva är ju att folk ofta säger till mig att jag verkligen ändrat det intrycket de hade av mig.

So there you have it.
Visst, kanske inte det smaskigaste, men det kommer mera.
Tune in tomorrow.




RSS 2.0