Jag tycker nästa aldrig synd om dem jag ringer till genom jobbet.
Men idag är jag ett PMS-monster utan dess like.
Hela jag gör ont och utstrålar ett visst hat mot omvärlden.
Dock är det lite skönt att få förklarat för sig varför man grät 11
(11 gånger gott folk!) under gårdagen.

Nu tvångsäter jag Panodil likt en bulimiker och försöker röra på mig så
mycket som är möjligt sittandes framför en dator.
Ganska så begränsat alltså.