Ibland kan jag få en släng av något som liknar social fobi.
Typ som idag.
Jag ska hem till min vän Carolina i Helsingborg tillsammans med
två av mina gamla klasskompisar.
Jag ska ta buss, tåg, sen buss igen.
Förra gången var Lottie och Andreas med när vi åkte, men denna gången ska Andreas
åka bil och Lottie inte med.
Och genast känner jag ångest.
Ah.

De gamla vanliga tramset.
Tänk så går jag av fel.
Tänk så missar jag bussen blablabla.
Det känns liksom som ett alldeles för stort projekt.
Detta har hänt mig 5156165 gånger och jag vet inte hur många gånger jag
stannar hemma, bara för jag tycker det är alldeles för omständigt och ångestframkallande.

Jag inser att det låter helt galet, med tanke på att jag annars är en väldigt öppen och social person.
Men såna här grejer creeps me out.

Men.
Jag tänker icke stanna hemma.
Önska mig lycka till!