sometimes i feel like, i've never been nothing but tired



Snacka om kaos-dag.
Missade bussen till Klippan imorse. Kom in på Stationen när den körde. Snillet började spekulera och tänkte "Aha,jag åker in till Helsingborg med tåg,och åker sedan därifrån till Klippan,då kommer jag fram fortare än om jag väntar på nästa buss!". Sagt och gjort,och rusade bort till tåget och slängde mig in precis när dörrarna stängdes.

Icke sa nicke att det synkade. Överhuvudtaget. Jag satt på Knutpunkten i 35 minuter och anlände till Klippan 5 minuter senare än om jag tagit nästa 510:a.Tji fick jag.

Hade vår sista info-dags spelning kl. 12:20. Jag kom till ensemblesalen 12:20 tillsammans med niorna som skulle titta för att upptäcka att min kära solistkamrat Bengan var spårlöst försvunnen. En grymt pinsam situation uppstod. Där satt niorna och bara väntade på att vi skulle spela. Vi, hade ingen solist till 3/4 låtar. Amanda började ge info och jag & Klara sprang runt på skolan och letade,medans jag ringde hans mobil. Till slut fick vi inse att han var försvunnen och bege oss tillbaka ner till estet. Och nu kommer vi till det där lite fina. Då har vår lärare ,Bobo, tagit Bengans plats och ställt sig med gitarren och börjat sjunga. Något han lätt kunde skitit i att göra. Han kunde lika gärna sagt "Jaha, detta är ert problem, lös det!".Jag fann mig relativt snabbt,spottade ut tuggummit och tog en mick. Snacka  om att rädda situationen.  Om man rent hypotetiskt skulle tänka att jag i min blogg skulle ranka lärarna, ja då vet jag en lärare som inte hade hamnat på 10:e plats.  Rent hypotetiskt.

Nä, nu får jag lägga av innan jag blir brun runt munnen.

Vi hade även en spelning på torget inplanderad idag, så vi tog Carsings bil och körde och hämtade Bengan,som hade åkt hem (!).

Slutet gott, allting gott!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0