Jo,ni läste rätt i förra inlägget.
Vi har diregering på schemat.
Vifftande med händerna alltså.
Schemalagt.

Nej,men var verkligen kul,och jag bara känner på mig att jag
är,eller kommer bli,en riktig firre på det.
Tänk vad kul det hade varit om vi hade gjort hela livet diregerat?
Varje gång någon ville säga något,skulle denne person få räcka upp
handen och sedan skulle personen som lyssnade få diregera den igenom
allt den hade att säga.
Snacka om vardagsutmaning...