Okej, allihop. Jag behöver ert stöd.

Idag är Lotties sista ordentliga dag här på jobbet, och ana om jag kommer sakna henne.
Men. En grej.

Lottie säger nästan alltid en sak i sina samtal som förbryllar mig.

Hennes samtal börjar nästan alltid så här

Lottie - Ja hejsan mitt är Lottie och jag ringer från Energibolaget och söker A.
Kund - Ja det är jag.
Lottie - Jaså det är dig jag pratar med!

Där har vi det. Den sista meningen.
"Det är dig jag pratar med."

Kan man säga så?
Det är ju liksom klart?
Att det är den hon pratar med?


Det är samma som med en anonym vän till mig som ofta frågar "Vad hittar du på med?"
Det. Går. Inte.


Medhåll!


Förresten,

Lottie! Jag kommer sakna dig supermycket!
Nu är jag all by myself at work. Eller nä. Men nästan!

M - Ja hejsan mitt namn är Matilda och jag ringer ifrån Energibolaget. Jag söker S.
Kund - Jaaa....det går inte....S är död.
M - Oj, har hon gått bort? Jag beklagar...
Kund - Nä, alltså hon är döv.
M - Ja jo, jag förstår det, det måste vara jättejobbigt.
Kund - Nä alltså. Döööv.
M - Ja, chocken måste vara enorm, jag kan inte tänka mig hur du känner.
Kund - DÖÖÖÖÖÖÖÖV!
M - Nej nej, jag är inte döv, jag hör mycket bra. tack så mycket! Hejdå!

Fick precis massage på jobbet.
Det enda, och då menar jag enda, jag kunde tänka på medans jag låg där, var hur otroligt ful man måste se ut när man ligger med ansiktet i det där hålet på massagebordet.
Hade någon lagt sig under bordet och fotat en hade det utan tvekan varit det fulaste denna värld skådat...

Men massagen var bra.

Pratade precis med en kund. Eller pratade och pratade.
Herre i fråga valde istället att ryta som ett lejon.
Det lät ungefär såhär:

M - Hejsan mitt namn är Matilda och jag ringer från din elleverantör Energibolaget.
Kund - RAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAOOOOOOOOR!
M - Jag ringer till dig idag för att du är kund här hos oss på Energibolaget...
Kund - RAAAAAAAAAAOOOOOOYUUUUUUUR!
M - ....och jag skulle vilja sänka ditt elpris, med 25% procent, hur låter det?
Kund - RAAAOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOAR.
M - Du vill inte det?
Kund - RAAAAAAAAAAAAOOOOOOOR.
M - Okej. Tack så mycket iallafall.

Jag har flytt till okänd ort för att passa una 1-åring,
Han är kul, och ännu viktigare, han tycker att jag är kul. Nu har vi precis ätit mat. Jag åt lasagne, och han åt färdigtuggad lasagne. Skillnaden är inte jättestor.

Jag gillar att passa barn, tycker det är både kul och väldigt givande.
Men en sak klarar jag inte av.

Puré.

Det är det dom små äter, efter dom slutat med bröstmjölk och innan de börjat käka riktigt krubb.
Det är mat. Den är bara redan tuggad. Det kommer i burk och heter helt normala maträtter, "Spaghetti och köttfärssås", "Fiskgratäng" m,m. Men det är redan tuggat. Och jag som inte klarar spott och tuggad mat och sånt kräker nästan.

Men vad att göra liksom?
Svälta ungen?
Går det?

Och ännu viktigare...


Får man det?

Det blev ju lite av ett triangeldrama i lördags på bröllopet.

Men ett väldigt ofrivilligt sådant.
De andra gästerna på bröllopet hade lite svårt att förstå vad jag, Lina & Johannes faktiskt hade för relation till varandra. Det började med att vi satte oss till bords, alla tre brevid varandra. Brevid oss satt hela kören som tidigare sjungit under själva vigseln. Dem frågade oss hur vi kände brudparet. Lina pekar på Johannes och säger "Jag är tillsammans med Johannes".

 Och där får jag ett sådant ögonblick som jag får ibland...Inte så väldigt sällan och som oftast skapar otroligt pinsamma situationer för mig. När jag liksom hör mig själv säga något utan att jag egentligen har tänkt säga det. Jag får en rolig tanke i mitt huvud, och sedan skickar hjärnan liksom signalen att jag ska säga detta, utan att jag kan styra det.
Därför hör jag nu mig själv säga "Och jag är tillsammans med Lina".
Efter detta hamnar jag i någon form av chocktillstånd.

Kvinnorna verkar inte riktigt förstå att jag bara skojade, och jag är i sådant chocktillstånd att jag liksom glömmer att säga att jag bara skojade. Lina har redan vänt sig mot Johannes igen och inte riktigt hört vad jag sagt. Det uppstår en pinsam tystnad mellan mig och körkvinnorna innan jag väldigt målmedvetet sveper hela mitt vinglas.

Lite senare på kvällen har jag och Lina precis varit ute och tagit en liten viting och är tillbaka till vår plats. Vi möter Johannes på vägen och följande scenario sker:

Jag möter honom först, vi pussas och kramas. (till saken hör att jag & Johannes är väldigt fysiska av oss. Han är som min bror och jag älskar honom högt, men endast och enbart som en bror).
Därefter möter han Lina och pussar och kramar henne också.
Jag ser i ögonvrån hur körkvinnorna med öppna munnar tittat mot vårt håll och sedan börjar viska upphetsat till varandra.

Jag och Lina går och sätter oss och försöker under hela resten av kvällen att upprätthålla vår värdighet, som vi faktiskt vet att vi har.

Bröllopet igår var helgalet. De tre orden gratis, obegränsat och alkohol kanske säger en del.
Ceremonin började kl. 15. Kl.14:45 stod jag & Lina på Storköpet och höll på att få panik på allvar. Vi hann dock dit i tid, så blev ingen Änglagård entré.

Också var det där med skratt i kyrkan.
Först började det med att prästen pratade konstigt. Det är klippt redan där liksom.

Sedan hade någon en kamera som gjorde ett otroligt irriterande ljud varje gång den tog kort. Detta fattade inte ägaren till kameran utan han fotade ca 3 foton i sekunden. Lät som att någon satt och spelade tetris.

Sen satt kvinnan framför oss och filmade under hela ceremonin. Men filmade hon brudparet? Icke. Hon zoomade istället in avbilden av Jesus på väggen ovanför dem. Först zoomade hon in hans huvud, sen helkroppsbild. Sen huvud. Sen helkroppsbild. Så fortsatte det.

Sedan bar det av till festen, och middagen. Jag & Lina hade fått bordsplaceringar brevid varandra, thank god. Brevid oss satt hela kören som sjöng i kyrkan. Dom blev senare rejält fulla och kvinnan närmast mig hade ett skratt som kunde väcka de döda.

Kvällen var vild och galen, kommer komma filmer ikväll. Nu måste jag vila mitt idag väldigt tunga huvud.

Idag ska jag minsan på bröllop. Har inte varit på bröllop sedan min lärare gifte sig när jag gick i åttonde klass. A while ago. Lina och jag blir varandras dejt ikväll, och jag börjar undra om det är en så bra idé. Vi har ju en tendens att tycka att allt är roligt ibland, när vi är på det humöret. Som upplagt för pinsamheter alltså..