Aousel.
5 utkast har det blivit under helgen.
Men inte ett enda publicerat inlägg.
Jag är en smula usel för stunden vad gäller skrivandet.
Men känn ej rädsla.
Jag kommer åter!
Prio 1...
Och vipps hade det gått 4 dagar sedan jag bloggade.
Vad hände ?
Jo.När man går upp kl. 10.00, tar tåget 10:52, börjar jobba kl. 12.00, slutar jobba kl. 21.00, tar tåget hem 21.36,kommer hem 22.20 och går och lägger sig innan kl. 00.00 så får man prioritera lite saker. Som mat. Och sömn.
Idag slutade jag supertidigt (kl 15) så var hemma redan kl. 16. Massa städ på det och min hjärna är nu mos. Ikväll skall vännerna ut, och jag som är lika pank som en kyrkråtta får snällt sitta hemma. Inget bra är det på TV heller.
Nämnde jag att jag är en smula trött?
P3 Dokumentär...
P3 Dokumentär styr mitt liv. Det har gett mitt liv en ny mening.
Har hittils plöjt igenom Mordet på Anna Lindh, Mordet på Fadime, Bordellhärvan/Geijeraffären,Palmemordet och är nu inne på Thomas Quick.
Likt en kunskapsbulimiker frossar jag i all fakta. Det får mig att känna mig lite smartare, lite mer inne i samhället.
Ren inbillning förmodligen. Men det stillar min törst efter kunskap lite lite.
Något lär man ju behöva nu när man inte ska till skolan den 20e augusti, eller någonsin mer för den delen.
Frågan är bara vad jag tar mig till när alla avsnitten av P3 Dokumentär är slut?
Nervo...
Nä, mycket till sömn blev det inte. Först var jag bara allmänt pigg. Lyssnade på Alex Schulmans sommarprat och försökte varva ner. Sedan gick det över till rädsla för att sova ensam, och slutade med att jag sov med luftgeväret brevid mig där i dubbelsängen. Inte laddat dock, men lugnande trots det.
För varje minut som gick ökade ångesten över att jag måste måste måste somna. För varje minut var det ju en minuts sömn jag förlorade, en procents fräschet som jag verkligen vill ha första dagen på jobbet.
Lyckades till slut dåsa bort, komponerad av intryck ifrån Harry Potter-filmen vi var och såg på bio igårkväll. (Bra för övrigt, trots att en hel del var ändrat och borttaget. Känns dock lite som att dem som jobbar med filmerna är lite trötta på det nu, som om dom liksom hastar sig igenom filmerna för att få dem överstökade. Fast iofs, det hade jag nog också varit efter ca. 8 år....)
Livrädd för att försova mig hade jag satt 5 olika larm i olika delar av rummet. Alla på kl. 9. Tur att jag var ensam hemma. Insåg när jag vaknat att det ändå var lite tidigt, så somnade om en timme till.
Nu sitter jag här dressad och fit for fight. Eller något.
Veet,Lindarw och HippHipp...
Tankar en måndagskväll som på alla sätt och vis känns som en söndagskväll...
Jag ligger i soffan med den bärbara datorn och kollar repris på Allsången. Har tänkt massa levande ljus och ligger och funderar över min tånagel. Den fick ju sig en smäll under helgens festligheter. Absolut inget allvarligt. Men den vill ju liksom inte vara med mig längre. Halva vill trilla av. Den fastnar i brallor och dylikt och en ytterst obehaglig känsla infinner sig. Har försökt plåstra om, men min tå aborterar dom om och om igen.
Varför har Christer Lindarw snyggare ben än varenda brud i hela världen? Och förresten, har ni sett Veet-reklamen med tjejen som varit ute och campat och sen kliver in på värsta fedefesten och fortfarande har helt släta ben. I slutet av denna reklam visar dem en bild på denna tjej iklädd en kort klänning. På denna bild är hennes ben inte av denna värld...dom har photoshopat dit ungefär 30 cm. Inte särskligt verkligt. Såna reklamer skrämmer mig 100 gånger mer än Apoliva-reklamen.
Imorgon börjar jag på mitt nya jobb. Jag är sketanervös. Min chef pratar exakt som Anders Johansson i HippHipp. Är orolig att det är det ända jag kommer att tänka på. Jag blir lätt distraherad av sånt. Svårfokuserad. Dålig egenskap. Tur att jag inte sa det på intervjun.
Woho...
Det finns mycket som flyger runder i mitt lilla lilla huvud just nu.
Mycket som tål att tänkas på, och också en hel del besvikelse på mig själv.
Att jag inte håller vad jag lovar mig själv.
De senaste dagarna:
Måndag:
Syster var här och hälsade på. Det blev le grande girlsnight med tacos, B&J och The Notebook.
Lillebror hängde med så gott han kunde men började i slutet att räkna minuterna till att filmen skulle ta slut...
Tisdag:
Flängde runder med systern på dagen på Ö&B bland annat. Där jag hittade en inpackning för rött hår! My peoples väg till rättvisa! Givetvis köpte jag den. Båstad på kvällen och RixFm-festival, som inte var någon direkt höjdare. Men det är det väl aldrig? Hem och somna, lite tröttare, lite blondare och ännu lite svagare.
Onsdag:
En blank sida.
VI får väl se...
Pensionär och fjortisar
Gårdagen spenderades först på Sofiero, tillsammans med ungefär 6999 pensionärer. Det var trevligt.
Jag kan också säga, eller iallafall gissa, att samtliga av dessa pensionärer fick till det igår. Det var nämligen some serious tafsande under kvällen. Panschisarna var på och kladda på varandra i tid och otid, och speciellt efter ett glas southern comfort, eller två. BAO var lika bra som vanligt, och levererade gubb- och tantmys på hög nivå.
Nu kanske ni undrar vad jag egentligen gjorde där. Kan det vara så att jag faktiskt tycker om "morfars-musik"?
Njaaaao.
Mest gillar jag Helen Sjöholm.
Och då får man liksom hela paketet med, inkl. 16 musikanter och en halvdassig Tommy Körberg.
ca. 7000 pensionärer på ett utsålt Sofiero.
Efter en sådan senioraktivitet var jag tvungen att balansera mig genom att
gå ut och ha en riktig fjortisfylla.
Nä, skämt åt sidan som Anel hade sagt.
Jag gjorde mina snygga tjejkompisar sällskap på Stinsen, för att sedan
dra vidare till Crom.
En mycket bra utekväll som bjöd det mesta!
Jag & Jonte tog bussen hem vid kl.2.
Det tog ca. 3 minuter.
Sedan hade jag sällskap av synen på bilden nedan.
Roande.
Nanniga Jonathan
Barnpedagogik & Ekeboromantik.
Om det är så här livet som arbetslös är, känns det ganska så okej, bortsett från det där med pengarna. Dagarna går i relativt rask takt med fikastunder (stunder är ju understatement of the year , 4 timmar satt vi idag) i solen och pratade en massa. Är det något jag älskar så är det att prata med mina vänner. Verkligen prata. Förr kunde jag ofta känna att vi liksom inte var på samma nivå. Jag fick inte ut någonting av alla diskussioner och konversationer vi hade. Jag var ju intresserad av helt andra saker. Jag ville snacka Springsteen-musik och barnpedagogik, medans alla andra ville snacka Usher-musik och Ekeboromantik. Och jag liksom spelade med, för fridens skull.
Men på senaste tiden känner jag att jag återigen balanserat mig till mina vänner.. Antagligen dels för att dom nu vuxit ifrån Usher-musik och Ekeboromantik. Och jag har insett hur pretto det är att vara 18, men så innerligt försöka vara 30.
Men jag har också, numera, människor i mitt liv som jag kan diskutera Springsteen-musik och barnpedagogik, om jag nu skulle vilja det. Människor som stimulerar det 30-åriga egot som bor inne i mitt huvud. Människor som är äldre än mig, och som mer än gärna diskuterar och argumenterar emot mig. Jag behöver det. Jag har alltid dragits till äldre människor, och nästan uteslutande bara attraherats av äldre killar. Det släcker den där törsten efter intellektuellt utbyte och samförstånd, som jag tycker är så jäkla skönt.
Och, idag är jag lite extra jäkla glad.
Jag har äntligen fixat Spotify, som den sista
personen i hela Norra Europa.
me
Så här dagen-efter-sliten har jag inte varit sedan typ 2007. Nu ska jag lämna hemmet för första gången idag och ta reda på vilka affärer som stänger tidigt idag. Kylskåpet är tomt och jag är hungrig. Jag kan inte få handen genom mitt hår, tvivlar på att jag ens hade fått ett finger genom det, men vi slänger upp det i en samuraj-ally-tofs och beger oss till byn. Och anledningen till att jag skriver mig själv i plural, oss, har jag ingen aning om.
midsommar
studentefterfest, och det faktum att det alltid händer samma saker
var mer uppenbar än någonsin.
En klirrad ruta senare (jag var inte inblandad) kände vi att det var dags
att dra. Att mina kläder var helt nerdränkta av öl
(för att någon prepubertal skitunge ville göra någonslags bonnevariant av brat-Båstad.)
gjorde ju inte saken bättre.Hem till Johannes och äta. Skar mig i handen,
och såret är sånt jobbigt som öppnar sigvarje gång jag rör handen.
Och röra sin hand måste man.
Hem kl. jag vet inte och i säng.
Tydligen var jag inte alltför borta, hade lyckats fixa med tandblekningsgrejet innan jag somnade.
Rutinerat värre.
Kvällens absoluta höjdpunkt var definitivt när jag & Fästis
fick veta hur "Blåsippor ute i backarna står" går.
Simpelt kanske ni tycker,
men vi är inte speciellt kräsna när det gäller sådant.
Balens snyggaste.
mulet
Inte förrän idag har jag orkat sätta mig ner och blogga. Vaccumet som studenten förde med sig har börjat försvinna och kvar finns inte så där jättemycket. Livet som arbetslös är inte det roligaste. Saker som man förr gjorde på 1 timme kan man nu sträcka ut till en heldagsaktivitet. Man springer in och ut på arbetsförmedlingen och rastlösheten och ovissheten flåsar en i nacken.
Vad ska jag göra nu? Vad ska jag göra till hösten? Varför kan ingen människa bara ge mig ett jobb?
Iom att jag inte vill plugga förrens till våren, måste jag hitta en sysselsättning under hela hösten/vintern. Hade en önskan om att vara på skolan och slipa kunskaperna i de ämne jag kommer att behöva när jag ska plugga vidare, och samtidigt fungera som någon slags hjälpreda, men den positionen är nog redan tagen.
Jag är ingen kräsen person, jag kan göra i princip vad som helst i arbetsväg. Men alla vill ha folk med erfarenhet, och det går man inte ut gymnasiet med, så den onda cirkeln sluter sig perfekt.
Men, this to shall pass. Saker blir bättre. Saker löser sig.
Men just nu, just precis nu, lyser inte solen på Klippan...
sådärja
Idag hade jag min sista sånglektion som elev på estetiska musiklinjen på Klippans Gymnasieskola.
Därmed är min resa slut. En resa på 3 år, som har gjort att jag har sett sidor hos mig själv jag inte visste fanns. Jag hittade en röst som jag förut inte visste fanns. Jag hittade ett mod, ett mod att ha mitt hjärta i min hand, och att visa alla känslor. Jag hittade nya vägar för rösten. Jag hittade ord att kunna sätta på vad jag faktiskt gjorde med mina stämband.
Det har varit en lång resa. Det har inte varit kul när självförtroendet inte hunnit med och man har kännts sig som skräpet i botten av soptunnan. Man har kännt frustration när det inte gått som man vill, och tro mig när jag säger att det är många många gånger som det inte gjort det.
Jag känner inte mig färdig på långa vägar, men , jag är 18 år gammal och kommer förmodligen fortsätta utvecklas under hela resten av mitt liv.
Jag har haft den bästa lärarinnan jag kunde få, som ständigt har pushat och uppmuntrat och framförallt skrattat med, mig. För skrattat har vi gjort. Och roligt har vi haft. Tack Hille för allt, du är en suverän lärare, pedagog och en jäkligt rolig människa. Och du vet att jag gillar roliga människor.
Idag avslutade vi lektionen med låten som min resa faktiskt började med. Min första lunchkonsert, och första gången jag visade framfötterna överhuvudtaget. Här med den alltid lika fenomenala Helen Sjöholm:
Someone Elses Story (Inte jag) - Helen Sjöholm "Chess"
Slitage
Jag är inget rolig denna vecka. (biggameniiing) Har så sjukt mycket att göra, men börjar se ett slut nu. På torsdag ska alla betyg vara satta och då är det liksom över. Då kan man börja glädjas åt det som komma skall. Och imorgon ska jag lägga upp massa gamla filmer. Det är det jag gör liksom, när jag inte sover om nätterna, ligger och kollar gamla filmer, och skrattar. Som jag skrattar. Men tyst, under täcket, så inte någon vaknar.
Pussitivt värre
10 saker som gör mig till "ett glatt litet liv."
(direkt taget från ett av jospeh-barnen som hade skrivit
det på ett pappers hjärta till sin kompis.
"Jag gillar Linnea för att hon har ett glatt litet liv" Love it.)
♥ Känslan när man får sms av någon man tycker mycket om.
♥ När man hittar en ny favoritlåt som man spelar sönder och samman så att man aldrig mer vill höra skiten. Innan det är det en skön känsla. Denna just nu efter att Beyoncé gjorde en ruskigt fin version i Scandinavium förra måndagen.
♥ Kvällar runt köksbordet eller i soffan hos någon av tjejerna, när vi snackar gamla minnen och skapar nya minnen.
♥ När Fästis skickar nanosms.
♥ Tryggheten i min och Langs vänskap som gör att jag vet att jag alltid alltid kan räkna med henne.
♥ Att titta på Hannes när han sover.
♥ Känslan av förfest med brudarna i solnedgång med perfekt salongsberusning.
♥ MVG i sång C. (Eftersom jag vet att du läser här ibland så skriver jag TACK HILLE for that!)
♥ Sång överhuvudtaget. Helande och förbannat kul.
♥ Sömn. Fan vad tråkigt och intetsägande. Men ack så skönt och även det helande.
Så skönt och helande att man kanske skulle gå och schleepa en stund nu?
kristiflygarhelg
Efter en lång dröm (jag är en sån som kan vakna, sen somna och drömma vidare på samma dröm) som var som en sjukt spännande actionfilm vaknade jag vi 1 och rasta hunden.
Kristi Himmelfärds, vilket innebär röd dag idag och långhelg för oss studenter. Sitter och fyller i lite flyttkort som ska läggas på lådan snarast. Insåg häromdagen att jag flyttar typ när som helst, vilket jag mer eller mindre hade glömt.
Men har man rutin så fixar man det endå vettni.
Nu vankas det mat,
och jag har förmodigen skrivit det mest
meningslösa blogginlägg in maj lajf.
Feels great.
PS. Frågestund på Joseph-bloggen!
