Herr Wallander...


Jag skulle vilja ta tillfället i akt och rikta mig direkt till Krister Henriksson.

Krister, vi måste prata. Eller. Jag måste prata. Du måste svälja. Känner du inte att du har för mycket spott i munnen? Hör du inte hur du låter? Och dessa uttal... Gryffindor säger man inte på samma betoningssätt som ordet "gardiner". Och vill du veta hur Hermione egentligen uttalar sitt namn föreslår jag att du youtubar en trailer till någon av filmerna där de nämner hennes namn. Ty det uttalas inte Härr-mi-Å-nä. Och du, v:et i ordet tvillingar är ett enkelv. Det finns alltså ingen anledning för dig att uttala det twillingarna. Och det här med Hagrid. Vill du få honom att framstå som en alkis? Enligt rösten du använder när du säger hans repliker är han ju aspackad. Sluddrar och viskar och skriker om vartannat.
Nä, skärpning Herr Wallander.

Anställningsintervju...


Idag har jag varit på min första arbetsintervju någonsin.
Och eventuellt min sista.
Jag kommer dit....och killen är dansk. Redan där känner jag att det är klippt. Blir förvisad till ett litet rum för att fylla in några papper. Frågor som "Vad vill du med ditt liv?" och den vanliga, "Skriv tre positiva och tre negativa egenskaper hos dig själv". De tre första är ju nemas problemas. Men negativa sidor hos sig själv? Egentligen ville jag ju bara skriva som det är. Jag har inga negativa sidor. Men det går ju liksom inte. Dom tror ju inte på sånt.

Lämnar in papperna och får sedan träffa den danske mannen face to face.

Konversationen började ungefär såhär:

DM (danskemannen) - "Jaha, har du hört talas om vårt företag någongång?"
Matilda - "Okej."

Jag. fattade. ingenting. av. vad. han. sa.

Jag körde en gammal favorit. Nicka och le.
Han ställde frågor som "Vart är du i ditt liv om 5 år?"(tänkte svara, "Hmm...då har jag precis fyllt 16..." men tror inte han hade uppskattat sådana skämt) och
"Om du fick ditt livs största dröm uppfylld just här och nu, vad skulle det då vara?".

Amen herregud.

"Att du pratade svenska."

Nej okej.
Det sa jag inte.
Men jag ville.

Jag babblade något om balans i livet blablabla.
Det gick så långt att jag satt och tänkte "Anställer han mig är han ju dum i huvudet."

Sen sa han tack och att han skulle höra av sig.
Fast på danska.

Fjanteri...


Måste bara komma med en liten notis.
Allsång på Skansen igår.
Han Rybak-fjanten, som är så lik trollet Hugo att man blir lite lite mörkrädd,
och hon Elisabeth Andreassonkrattan som inte gjort något vettigt sedan.....aldrig. 
Mamma kom hem ifrån Uppsala/Flen vid lunch och vi öppnade munnen exakt samtidigt "Såg du Allsången?!?!?".
Vi har tillsammans hela dagen förfasats över hur man kan slakta en låt så grovt.

Och kan man hitta ett mer omaka par?
GAH.

Lyhört...



Nu är jag ensam hemma. Mol allena.
Och man hör seriöst inte ett knyst från mina grannar.
Jag bor nu i lägenhet igen, efter att ha bott i hus en tid.
När vi flyttade hit var jag lite orolig för att det skulle vara lyhört,
dels för att jag gillar att sova, och dels för att jag gillar att sjunga.

Men. Om det inte var för att jag ibland ser dem i trappuppgången
så skulle jag seriöst tvivla på att vi faktiskt har några grannar.
Och det är ju på gott och ont. Jag menar, det är ju positivt när jag är sugen
på att lyssna på musik sketahögt eller träna på att belta My heart will go on.
Som jag så ofta gör.

Men. Tänk nu om det skulle bryta sig in en man i min lägenhet och våldta mig,
eller ännu värre, stjäla mina ponchos.
Inte en chans att mina grannar skulle höra mig skrika på hjälp då,
om man inte ens hör när närmsta grannen slår igen sin ytterdörr.

Eller. Så kanske de andra bara lever väldigt tyst? Det kanske är så att jag tror
att här är mer eller mindre ljudisolerat när mina grannar i själva verkat går runt
med tjocka tjocka ylletofflar dag och natt för att dämpa sina steg.
Och dom som bor över oss som har en bebis kanske har lärt den
att mima när den ska skrika.Också kommer jag här och beltar
Celine Dion låtar och lyssnar på Lady Marmalade på högsta volym.
Stackars människor. Jag måste börja leva i tysthet jag med.

Som om det skulle gå.
Eller så är det för att det är natt som här är så tyst.
Så kan det ju vara.

Veckoplanering...


Förr brukade jag gilla denna fina veckoplaneringstavla.
Men numera är vi inte direkt vänner...


En månad...



Tanken på att detta var en månad sedan gör att man känner sig un peu vissen.



Jag visar hur Lina såg ut är hon fick kissa, efter att nästan ha börjat
gråta så nödig hon var.
Och visst, jag kan medge att jag ser ut som jag är i någon form av klimax.
Men trust me, Lina såg om möjligt värre ut.

Spermaskinka...


Precis avklarat släktkalas hos morbror med respektive och kusin. Kusin fyllde 1 år, och dem har redan en till på G. Snacka om att ligga i.Kusin heter Sam. Får dem en liten tjej föreslog jag att hon skulle heta Nella. Ni vet. Sam-o-Nella. Kusinens mormor är polack och pratar ungefär som Jolanta i HippHipp. Fast gällare. När hon sedan överlyckligt berättade att hon fick en spermaskinka (jag tror och hoppas att hon menade parmaskinka) i julklapp av sitt jobb kände vi att det var dags att lämna kalaset.

Ljudböcker...


Jag lyssnar på Harry Potter på ljudbok och stör mig på Krister Henriksson. Han är nämligen uppläsaren och han får alla att låta packade. Plus att han inte sväljer sitt spott. Det är det värsta. jag. vet. Ni vet vad jag menar? Folk som har tandställning brukar ofta låta så, som att de har 3 liter spott i flabben. När jag hade tandställning gick jag runt och svalde ständigt för att förebygga att jag själv skulle låta så. Försöker hitta ljudboken med någon annan uppläsare men hittar bara "talboken" dvs. den för utvecklingsstörda där inläsaren läser allting väldigt faktamässigt. Alltså helt utan känsla. Snacka om pest eller kolera.

Tacka vet jag Katarina Ewerlöf. Henne kan jag lyssna på hela dagarna. Hon är fenomenal som ljudboksuppläsare. På 7 böcker har hon sagt fel en enda gång. Hon skulle säga Seven Eleven, men sa istället Sju Elva. Då spolade jag tillbaka och skrattade. Fem gånger.

Christin Meltzer är en annan ljudboksuppläsare som suger åsneballe. Jag har skrivit förr om att hon säger fel mest hela tiden. Hon läser Denise Rudbergs böcker, Jenny S och Matilde. Vid ett tillfälle skulle hon räkna upp alla olika maträtter på julbordet. Det gick bra fram till hon kom till Ris á la malta.  Det lät ungefär såhär:

"Prinskorvar....Köttbullar....Ris....á la malta."

Hon sa det alltså som att ris var en maträtt och á la malta en annan.

Vid ett annat tillfälle var huvudkaraktären på restaurang och hade precis beställt.
Meningen hon skulle läsa var
"....och kyparen styrde stegen mot köket"

Lilla fröken Hey Baberiba läser då meningen med betoning på "stegen". Som en stege som man klättrar på.
Som att kyparen stod och höll i en stege som han sedan styrde mot köket.

GAH.


Nä, jag tror att jag ringer Telefonbanken och lyssnar på min favorit istället.
Det är ju Katarina Ewerlöf som ger instruktioner där.

Som svar på din fråga...


Och ja, när jag läste kommentaren och
vände på huvudet för att kolla skrattade jag.
Mycket.
Nästan lika mycket som Jessie på denna bild.
Ett s.k gapflabb.


Jessie Ljungkvist, med sin lillasyster, som lystrar till namnet Buddah.

Tack för denna tid...


Här nedan ser ni en bild.
Bilden kommer ifrån Oskars blogg .
Han har gjort en modeintervju med min s.k vän Lina Borg.
Bara det får mig att börja fnissa.
Men.
När han sedan frågar henne vem hennes favoritbloggare är,
svarar hon honom, Oskar.

.....

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och rikta några ord till Lina:


Är. du. helt. jävla. dum. i. huvudet?

Vår vänskap är över.




Internt...


Lina Borg - Glad för mat.

Förhäxad...



Nu trillade fotot ner.
Jag stirrade bara på det.
Och då trillade det.

Min stora barndomsdröm har slagit in,
jag har blivit Prue i Förhäxad.

Blä...


Hela tiden medans jag sitter vid datorn sneglar jag till vänster.
Min mamma har nämligen på väggen brevid mig satt upp ett gräsligt fotografi
av mig och min syster. Ni vet ett sånt man åkte till studio för att ta?


Vi har till och med matchande kläder.




Jag kräker lite i min egen mun.

Bus i håstad...

Reflektioner över gårdagens festande på Ekebofestivalen:

Jag gick runt i 30 minuter och var stenförbannad över att jag fattades 150:-. Dem tog inte kort i baren och helt plötsligt var alla mina kontanter borta. Jag hänvisades till Info-tältet vilket jag aldrig lyckades hitta. Rejält kokandes gick jag tillbaka till tjejerna och fick ut min ilska. Står som mest och ryter när jag ska öppna plånboken och visa att den är tom (mest för att understryka min ilska) och hittar 150:- i sedlar prydligt ihopvikta i myntfacket.  Jag tystnar och får sedan fram ett "Åååh."


När vi ska åka hem börjar två danska killar stöta på mig och Erika. Vi avvisar dem vänligt men bestämt varav den ena freakar loss totalt säger att han minsann har "röven full med pengar" men att vi kunde dra till våra fattiga svenska killar. Som ketchup på pölsen avslutar han med att kalla Erika för slampa varpå Erika Johansson får den största snedtändningen i mannaminne.
"vadFAN STÅR DU OCH SÄGER TILL MIG?!?!".
Killen replikerar med "Ställ forfänn icke din moped framför mitt hoes i Båstad!" (??)
Erika svarar då:
"Jag skiter väl för fan i om du har ett bus i Håstad!"



....



Killen börjar lacka ut på allvar och Erika visar inga tecken på att backa
och min tankegång går ungefär såhär:

Tanke nr. 1 "Herre Gud nu slår han henne nu slår han henne"
Tanke nr. 2 "Nu får jag ringa till Stefan och Chrisse och säga att hon är nedslagen. Vad har hon nu för hemnummer?"
Tanke nr. 3 "Hon känner honom från ICA"

Mm.

Det där sista kan ju verka lite konstigt, och jag har själv lite svårt att förstå varför jag tänkte det. Som något slags lugnande mantra börjde jag tänka "Hon känner honom från ICA, hon känner honom från ICA, hon känner honom från ICA" ( Erika jobbar på ICA, tål att tilläggas) och killens kompis har nu dragit bort honom från Erika.  Allt slutar väl och i bilen hem gråter vi av skratt.

Kvällen var sinnessjukt bra och kommer nog att gå till historien som kvällen då Erika gav snedtändning en helt ny innebörd.

Nu sitter jag himma i Ängelholm och pusslar ihop kvällen i väntan på att en oförskämt solbränd 12 åring skall komma hem från Rohdos. Inte det minsta avundsjuk.
Inte alls.


Jag fyller inte år...


Okej att man inte vill bli uppvaktad, men är inte detta
att ta förnekelse till en helt ny nivå?


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0