Så jäkla grann är hon, min Erik.
Och två månader går ganska snabbt när man bor i en musikalbubbla.
That I can promise you.

Baksmällan är total och fatal så att säga.
Nu blir det chill och Oscars-övervägande.
Ska jag?
Är det värt att vara zombie imorgon?
Ni minns väl hur bra det gick förra året?
Och hela "Saker man kan göra för att hålla sig vaken under Oscarsgalan"-grejen?
1.
2
3.

Nu ska jag tillaga någon form av mat, och sedan lyssna på Orsa-låten 711 gånger till.
Det hjälper lite i sorgen över att de inte gick till final.
(Jessica Andersson kan ju för övrigt dra åt helvete.)


(En sak bara.
Visst heter det stråke och inte stråcke?
Kalle Moraeus?)

Ehh...
Ojdå.

Jag skulle ju blogga.

Några reflektioner ifrån dagen:

1) När jag kom hem från musikalrepet idag hade strömmen gått i badrummet, på ovanvåningen och i 2/3 lampor i köket. Satte jag på ugnen fungerade den dock som något slags dimmerljus i badrummet. Satte jag på den på 150 grader var det lite halvdunkelt. Ökade jag sedan till 250 grader så lös badrumslampan med full patte. Inga konstigheter.

2) Jag har ett plåster på min arm. Jag minns inte riktigt varför, men det spelar ingen roll. Plåstret i fråga är väldigt ljust till färgen. Lite off-white sådär. Och det syns goddamnit inte alls på min arm. Min arm har alltså mer eller mindre exakt samma nyans som plåstret. Och nu ska dom ta bort solarierna på badhuset. Tack för det liksom.

3) Fråga aldrig mer Elin Axelsson om tiden till något. Eller. Förresten. Fråga aldrig mer någon om tiden. Ta reda på den själv, det är ditt eget jäkla ansvar! (Vi skulle till Halmstad Högskola hela dagen med Komvux. Bussen gick 09:00 ifrån Preem. Eller nej. Det gjorde den inte. Det var när vi trodde att den gick. Tydligen gick den 08:30... Jaja. Då är det väl inte meningen att jag ska gå där.)

Psst.

Vill ni veta vad jag gjort hela dagen?
Förutom att pluggat, bakat & ätit scones, snackat skit med Elin,
haft planeringsmöte med musikalgänget och haft kör?
Jag har designat en blogg.

Ni minns väl denna blogg?
Det borde ni göra, iom att jag länkat till den
typ 711 gånger.

Iallafall.
Den bloggen skrev jag ju med anledning av Joseph-musikalen.
Och nu kickar ju Musical Highlights-repetitionerna igång när som helst (fredag),
 och det har kommit in önskningar om att det skall bloggas även denna gång.

Så givetvis skall det göras det,
och det skall göras med stil.

OCH denna gång kanske jag till och med hinner
fortsätta blogga här, samtidigt,
för i år står jag minsann inte som ensam författare.
Björken och jag delar på det ansvaret, och det känns alldeles
förträffligt bra.

Så lägg till URL:en till era Favoriter och stay tuned

HÄR

(ni som klagar på att jag har så färglös blogg kan ju
kolla in MH-bloggen och för evigt hålla flabb)

Ibland känner jag att jag skulle vilja tocka till mig riktigt rejält,
och se ut som den helt enormt fagra Elsa Billgren.
Bli sådär kvinnlig och apsnygg.

Jag har en tjejkompis som är precis så, Amanda.
Igår var jag hemma hos henne tillsammans
med Martina, en annan tjejkompis.
Vi tre höll ihop på gymnasiet och var supertighta.
Efter studenten har vi tappat kontakten lite, så igår
var faktiskt första gången vi sågs alla tre, sedan i juni förra året.
Det spelade dock ingen som helst roll, vi tog vid precis där vi slutat.
Vi lagade pannkakor, drack kaffe, käkade muffins som Martina bakat och
mös med Amandas lilla taxvalp Helmer.

Nu kände jag att detta svävade iväg lite.
Jag skulle ju skriva om att jag skulle bli kvinnlig och söt och tyst.
Men jag är liksom alldeles för vulgär och rå för det.
Jag är en sådan som borde hålla flabb, men som pratar ändå.

Men håret då?
Skall jag bli ännu mer tocke?

Erik skrev ifrån Sälen att hon gillade den semiblonda färgen
som jag har nu.
Men jag gillade hennes blonda också,
men likförbannat färgade hon det brunt ändå.
Så jag kanske ska röda mig bara för att hämnas, bara på pin kiv liksom?

Minns ni när jag skrev detta?

Nu är det minsann fixat.

Jag är så jäkla driftig.

(Ja, jag vet att det fortfarande är en som inte fungerar,
men vi hade inte fler glödlampor och jag lär ju knappast
gå och handla.
Någon måtta får det vara liksom.)

Om igår kändes som fredag, så borde det vara lördag idag?

Ja, så får det bli.

Haft en riktig feel good-kväll med fyra vänner på besök.
Jag tände ljus, bryggde kaffe och slängde ihop en kaka (Bree van de Kamp, yet again).

Satt och bara pratade i tre timmar, lovely.
Jag älskar att ha det så, att mina vänner vet att min dörr
alltid är öppen, att det alltid finns plats kring mitt köksbord.
Att det alltid finns tévatten att koka.
Att allt får sägas, även om det blir prat i mun på varann,
eller talande tystnad
Att det får gråtas, och bråkas.

Det får mig att känna mig rik.


Imorgon kommer sotaren någon gång mellan 8-11 (tack för den), så
då gäller stand by-mode.

Sedan massa matte och kanske lite musik på kvällen?

Mer om det imorgon.

Det här med lov är ju för jäkla tråkigt.



Bilden bjuder jag tydligen på.

Jag antar att jag blir lite extra illa berörd eftersom Molly gick bort häromdagen,
(men bara superpyttelite extra, vansinnig hade jag blivit ändå)
men jag blir så galet arg när jag ser filmen nedan.

Jag vill bara åka dit och slå denna otroligt inkompetenta och psykiskt handikappade människa.

Kolla filmen HÄR

Blä.
Är sunkarnas sunk, och skall nu springa iväg och leda ungdomskör i kyrkan.
Tack Gud för torrschampo.