Förberedelserna inför Musical Highlights är enorma!
Vi har inte en sekund över!
Här får Louise en födelsedagsmassage av Andreas.
Film kommer kanske när jag rannsakat mitt samvete,
och censurerat en smula.
Hon gör nämligen väldigt trevliga och barnförbjudna ljudeffekter.

(Hur mycket hon fyller vet jag inte riktigt.
Svaren går isär.
Hon säger 48, jag säger i helvete heller.)

Ally.



Lena.



Sandra.



Jag.
(Har senare blivit känd som "Oväntat besök"-bilden)



Erik.



Ally.



Lina a.k.a Catwoman



Sandra.



Jag.



Lina.



Lina.



Jag.

Lina.
Spanien -08.



Hbg-festival -07.
Lang blir 17.


Midsommar -06.
Vackra vännen A.


Den legendariska gesten.


Ett tag höll vi alla på så här:



Det tyckte vi var kul.



Spanien -08.
Uttråkade i väntan på bussen till flygplatsen.



En av många tjejmiddagar.



Piratfesten -07.
Helt. Jävla. Galet.


Jag ska ha fest hemma.
Pappa åker till Polen.
Mina nycklar ligger inomhus.
3 timmar innan festen skulle börja får jag
ringa min arbetskompis, som också är brandman.
Han fick komma och lyfta av ett källarfönster.
Sen hade vi årets fest.



Jag jobbar hiskeligt mycket på Celest, där
de anställda har humor som ovan.



Första GG:s middagen någonsin.
Vi snackar 2004.
Jag bär kniv.

Sen kommer något som får ett helt eget inlägg...

Någon har tryckt på OFF.
Eller egentligen ON.
För nu jäklar i min lilla låda går det i ett.
Det är teater, körledning, skola, och musikaljobb.

Allt är kul, utom möjligtvis programhanteringen 2 timmar varje onsdag eftermiddag.
("Öppna ett dokument.
Skriv Hej.
Byt teckensnitt.
Spara som.
Öppna igen.
Byt teckensnitt.")

Mellan 14:20 och 16:15 är liksom mitt mellanland.
Det är då jag inte kan dricka mer kaffe om jag ska
kunna sova om nätterna.
Vilket innebär att jag påminner om en zombie som då och då
får tourettesliknande skrattanfall, för att sedan dippa och somna
med pannan mot tangentbordet.

Ett klassiskt psycho alltså.

Sen har jag ju matte 7 timmar i veckan.
Och det, mina vänner, är en kamp.
En kamp mot en liten estethjärna, som vill ha ett logiskt svar
på sina frågor och inte höra "Det bara är så."

Och något säger dessutom mig att jag liksom inte kommer använda
algebra sådär överdrivet mycket i mitt fortsatta liv.
Det är bara precis ett staket jag måste över för att aldrig återvända.

Men jävlar vilket högt staket.

Just nu är jag i rehabland, dvs. Ängelholm,
så nu tänker jag inte skriva så mycket mer, utan gå
och fixa käk.

Puss!

Kolla varifrån!

Vi står och beundrar det förflutna...

...Och peppar inför framtiden...

(notera gärna fågelbajset nere i högra hörnet. Mums)

Kolla varifrån!

Nyckeln till framgång i skolbänken.
Varför berättade ingen detta på det riktiga gymnasiet?
Jag känner mig lurad.

Nu snackar vi läran om Kama Sutra.

Fan vad vig man måste vara...

Förresten.
Var finns det en terapeut som låter sina patienter ligga i en divan?
Om jag någon gång skall gå i terapi skall jag kräva en divan.

Skall det göras skall det göras med klass liksom.

(Men det är såklart hans pappa jag vill åt.
Har hört att han är en riktigt FILF.)

Jag kan tyvärr inte blogga, eftersom jag kl 21:24 denna lördagskväll avled.
Och då kan man inte skriva.

(och ja, jag vet att de gick vidare till andra chansen och
att det fortfarande finns hopp.
Men ändå.
Kul för Eric dock.
Han gick i samma klass som min bästa vän, så vi har
setts några gånger. 
Trevlig man. )

Nu är jag i systers lägenhet.
Hon är ute och svirar.
Vem försöker jag lura liksom, att vara ensam
är bland det bästa jag vet.
Så nu Melo-peppar jag!
Sitter här och skanderar "ORSA ORSA ORSA!" högt för mig själv,
och tar tiden på hur snabbt jag kan slå telenumret
(099-90207).


Försökte fota hur jag känner just nu.
Först blev det såhär.
Där ser jag lite lagom pömsig ut.

Så jag kom fram till att denna bild mycket bättre beskriver min
sinnesstämning just nu.

(O som i ORSA ORSA ORSA!)

Så jag skall alltså sitta själv och titta på Melodifestivalen ikväll?
Damn it. Kände verkligen för en myskväll med alla brudarna, och kanske
ett glas vin eller två.
Men nu är jag by myself.

Bara tanken på det får ju en drama queen som mig att vilja ta mitt liv en smula.

Kolla varifrån!

Jag har hört att det är jättebra att sporta dagen efter man druckit. Man blir tydligen mindre bakfull då.
Sagt och gjort, jag sitter nu i klippans idrottshall och tittar på innebandy.
Alltså ANDRA som spelar innebandy.
Själv bearbetar jag min bakfullhet på det gamla goda sättet.
Trycker i mig en calzone och håller käften.

Vilken kanonkväll det var igår!
Tack Oskar för att du hela tiden skrattade med mig,
du var verkligen en idealisk kavaljer.
Sen att 95,5% av människorna som var där trodde att
vi var ett par, är ju smällar man får ta!

Ps.
Jag har "kyssits".

Jag går och lägger mig.
Utan Revitalash.
Gud kommer att straffa mig.

Nu ska jag bara skriva ner alla kvällens verbala grodor och tabbar.
Mer om det imorgon.

Nu ska jag och mina KSL gå och lägga oss!

Och glöm inte!
Imorgon gäller det för mina älskade spelmän ifrån Orsa!