Höghuset i Fagerhult.
Var ju som sagt i Fagerhult igår hos Amanda.
När vi gick till bussen för att jag skulle åka hem gick förbi huset på bilden nedan.
(usel bild för övrigt)
När vi gick förbi det pekade Amanda och sa
"Det huset har far byggt, höghuset i Fagerhult!"
....
"Höghuset i Fagerhult?"
Vill ni veta hur många våningar det är på höghuset i Fagerhult?
T-r-e.
Lajk a facking dågg.
Har jag förresten nämnt att jag fäller mer än min hund?
Ze weekend.
Herr-E-gud.
Det här med mobilt bredband är ju för jäkla segt.
Försökt lägga in bilder på bloggen hela dagen men verkar vara totalt omöjligt.
Iallafall.
Fredag:
Allmänt samkväm med 3 st gamla ES06:are. Vi pratade, masserade och hinkade i oss kaffe (sista koppen kl. 2 på natten. Somnade kl. 06:30. Då hade jag t.o.m lyssnat på Persbrandts sommarprat, som 9/10 gånger är värre sömnpiller än Postafen, men ändå inte lyckats somna. Gaaaaah). Det var iallafall alldeles förträffligt roligt att prata estetminnen med några som faktiskt var där när det hände.
Lördag:
Upp kl. 9. Somnade som sagt 06:30. Kände mig bakfull. Satte mig på en buss i 1½ timme. Kände mig om möjligt ännu mer bakfull. Anlände ut på landet, Fagerhult. Träffade Amanda, en annan gammal klasskompis. Eller THE klasskompis. En puma som jag lyckats hålla mig sams med i hela tre år. Vi grillade korv vid en sjö, kollade High Chaparall, lagade tacos och drack skumpa. (kontraster mina vänner, kontraster).
Åkte hem när mörket föll (läs; kl 18) och Erik stod och väntade vid bussen.
Hem, Lotten kom, TV, och sedan en alldeles alldeles dyrbar och mycket betydelsefull kväll.
När dem gick slocknade jag totalt och vaknade inte förrens kl. 14 idag. Hade ju en viss mängd sömn att ta igen.
Söndag:
Vaknade sent och vankade mest runt. Kl. 18 cyklade jag hem till mig själv på kalas. Det kändes lite surrealistiskt, men jag visste ju iallafall var toaletten låg utan att behöva fråga. Ah, denna komfort! Nu är jag i systers lägenhet igen och kollat Heartbreak Hotel, en film som liksom är jag och mina vänner. Den blir liksom aldrig dålig.
That was ze weekend.
Vad händer nästa helg?
I'm a tocke!
En diskussion som jag och mina vänner (läs. Erik) ofta har, är huruvida jag är en tocke eller inte.
Jag hävdar alltid att visst är jag det, jag är rödhårig (typ), mitt pigment består till 95% av filmjölk,
mina ögon är gröna, mina ögonbryn är obefintliga (se bilden nedan) och mitt fejs kryllar av fräknar.
Hon däremot säger att ens hår måste vara knallrött för att man ska räknas som tocke.
(tänk i banorna Ronald Weasley alt. Kenny Jönsson)
Vad tycker ni?
Tocke eller ej?
(ögon och mun bortredigerade för att ta bort fokus från fräknarna..
och för att jag, givetvis, såg ut som ett jäkla riksmongo.)
Bilden är från Costa -08 och bilden är as a matter of fact faktiskt tagen
av Erik. För att sedan kunna förnedra mig på diverse hemsidor
så som Facebook och Bilddagboken.
Födelsedagspresent
Denna fagring kommer från Lindex gavs till mig som en försenad födelsedagspresent av min Lotten.
I like it, hon like it och det är den perfekta kombon!
Den skall med ut på varenda utgång.
Tack Lotten!
Jimmy Choo for H&M.
Den 14:e november släpps Jimmy Choos kollektion för H&M.
Jag, som är en blackoholic ut i fingerspetsarna gillar ju verkligen det jag ser.
Allt ovan hade utan tvekan fått flytta hem till mig.
GE MIG!
GAH!
(är jag duktig än så länge?)
(med hela modebloggeriet?)
(och ja, jag inser det ironiska i att jag visar er saker
från Jimmy Choo.
Men inte en enda sko.)
Vaccineringen!
Min arm gör ont.
Såklart dokumenterade jag dagen,
and here it comes.
Precis efter Erikas spruta.
Hon säger först att det var en baggis,
men gör sedan en helomvändning och skrämmer
skiten ur mig.
Tack min vän.
Å-n-g-e-s-t.
But I fucking did it.
Och nu mår jag som ett svin.
Vaccad och klar...
Mina vänner.
Jag har tagit sprutan.
Jag är vaccad och klar.
Återkommer med mer info ang detta.
PS.
Jag kan numera bara gå baklänges.
Men så ska det kanske vara?
Gårdagskvällen!
Den obligatoriska ego-photoshooten innan utgång.
Kom till Ida och hon ville prompt att jag skulle fotta hennes fina dukning.
Sagt och gjort.
Sedan tog vi mat, tacopaj. Då befallde Ida att jag skulle ta ett kort på maten också.
Oke-li-dokeli.
Fina servettringar hade hon också, den där Robertsson.
Ida & min syster Jessie på Hampan.
Sedan gör vi ett ganska så långt hopp i tiden.
Här är kl. 2 på natten och vi äter nattamat i tron om att vi sedan skulle åka hem.
Tji fick vi.
Det var innan Ida med den stora flabben lyckades,
helt i förbifarten, snacka in oss på ett knökfullt Cardinal.
Vi var hemma kl. 5.
Jessie blev helt lyrisk av glädje.
Tack för igår!
Idag tar vi det pianopianissimo.
Konversation with ze hand.
Hittade precis denna film på min mobil.
Den summerar kvällen ganska väl.
Lördagskväll :)
Förfestar med min syster och en fränd till henne. Ikväll blir det HBG :)
Imorgon ska jag skriva inlägg till alla rubrikerna ni skrivit!
Så check back then!
Just nu lyssnar vi på
Friends - Vi är vänner (vi är Friends)
Snacka om nostalgi!
NI väljer!
Okej bloggen.
Nu skola vi tala allvar.
En gång i tiden var jag riktigt vass när det kom till att skriva roligheter.
Men jag har blivit jäkligt slö på sistone.
Pretto-slö.
Jag vill bli vass igen.
Och jag kanske behöver er hjälp.
Vad vill NI att jag ska skriva om?
Skriv en kommentar i kommentarsfältet.
Ni väljer rubriken, jag skriver.
Vad ni vill, anonymt eller namngivet.
Tex.
"Dagen som förändrade mitt liv"
Ni fattar.
Ni är smarta.
Ni är ju trots allt mina bloggläsare.
Kom igen nu.
Utmana mig.
Se hur utelämnande jag faktiskt vågar vara.
Word.
Man vänder så lätt på dygnet när man är arbetslös.
Sprutångest. (vaccin era snuskisar)
Jaha,idag kom den.
Kallelse till svinis-vaccinationen.
Min mamma som är sjuksköterska insisterar på att jag ska ta den.
Och då fattar jag att det är allvar. För min mamma vet nämligen hur spruträdd jag är, och hade det inte varit absolut värt det hade hon inte bett mig gå igenom vad att ta en spruta innebär för mig.
Exempel:
Ni vet sprutan som man tar i sexan?
Den tog jag i sjuan.
När det var dags för oss att ta den i sexan vägrade jag nämligen. Jag sprang iväg och gömde mig, och puttade lärare och hade mig. Till sist sa dem att det fick vara, att jag fick vänta tills nästa år.
Och då tog jag faktiskt den, med stöd från min dåvarande pojkvän.
Man skulle ju kunna tro att jag blivit härdad. När jag skulle operera bort polyperna skulle dem sätta dropp och hittade inget bra kärl på TRE FÖRSÖK var i varje armveck.
Jag har dragit ut 5 tänder och lagat 8 hål. Varje gång med bedövningsspruta.
Ändå är det det absolut värsta jag vet.
Min kompis, som råkade vara hos tandläkaren samtidigt som mig en gång hörde mig skrika 5 rum bort.
I am a drama queen utan dess like.
Men det läskiga är att när det väl är i gång, när nålen är i mig, då träder jag i något slags apatiskt tillstånd. Det har hänt att tandläkare börjat slå mig på kinderna för att väcka mig i tron om att jag svimmat.
Och nu önskar jag att min mamma skulle väntat till typ söndag kväll med att berätta detta. Nu vet jag ju att det väntar 5 dagar med ångest.
Tabbe...
Alltså.
Jag trodde lksom att om man tog bort en kontakt på MSN så såg den personen
inte när man loggade in och ut.
Eh.
Så var det inte.
Oj.
