Igår var jag hemma hos Lottie med några musikaltjejer och käkade middag
och snicksnackade.
Mycket om studenten, som för tre av tjejerna snart är här.
Då blev jag lite nostalgisk och gick in och tittade på
filmen nedan när jag kom hem.
Men det är en sak som jag inte riktigt märkt innan.
0:34 så händer det något.
Jag känner av någon anledning att jag vill kalla på Ally.
Mitt i låten.
I micken.
Hör ni också det?

Det är sånt som jag kan få enorm ångest över i efterhand.
Varför liksom?
Sen kommer jag på det.

Alkohol.
Så tittar jag på filmen igen och skrattar.
Och ryser, åt Elin som sjunger så grannt och åt att alla i
slutet stod upp och sjöng och skrek.

Iår får jag agera åskådare och kalasgäst.
Hur det ska fungera att flänga runt hela Skåne vet jag inte,
men det är sådant som löser sig på plats.
Nog.