Puckolainen...


Jag måste bekänna en sak.
Jag brukar vara ganska så smart.
Eller ja, jag brukar tänka över vad jag säger innan jag öppnar munnen.
Men häromdagen gjorde jag en sak som jag fortfarande skrattar åt.

Jag åker ganska mycket tåg just nu, till och från jobb.
Och flera gånger då jag åkt till jobbet från Klippan har jag gjort en tabbe.

Varje gång vi åkt förbi tågbommar som är nere och bilar som står och väntar
har jag tänkt :

"Alltså, vad är oddsen att vi kör förbi precis när bommarna är nere?
Hur ofta händer det liksom?"

Och varje gång så tar det ca. 0.0008 sekunder innan jag förstår vad jag tänker.
Och då skäms jag ju och tänker att det var tur att jag inte sa det högt,
och att jag aldrig aldrig kan berätta det för någon.

Och nu skriver jag det här.
Döm mig inte för hårt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0