Jag fyllde 19 i söndags som några av er kanske vet,
men majoriteten garanterat skiter i.
Det fick mig att bli en smula nostalgisk och sugen på att kolla genom de gamla fotoalbumen.
Så.
Här kommer mitt liv i fotoversion.
Det är ca. 30 bilder.

Detta är alltså den första dokumenterade bild av mig.
Det är alltså inte jag som är den lilla lintotten som brutalt dras ner i
vattnet av okänd blondin (sedermera min mor).
Den frodiga kaggen som min mor ligger inne med
är alltså inte ett resultat of
one to many beers (eller det kanske det är, vad vet jag om hur
det hela gick till?) utan i själva verket JAG.




Här är jag ganska så nykläckt.
Mitt i hockey-VM sved det till
(och ja, jag inser att det är the understatement of the
year att jämföra en förlossning med lite sveda
men vad har jag att associera med liksom?).
Upp och ner föddes jag och barnmorskorna försäkrade att det inte
skulle lämna några men, but I beg to differ.
Hur sugen min mor är att bli uthängd i min blogg på detta sätt
är jag inte helt säker på, så vi kan väl alla komma överens här och nu
om att vi inte behöver berätta något för henne?
Och där fanns faktiskt en ännu värre bild som jag valde bort.
Ett ord.
Boobies.




Här ser vi en mäkta stolt nybliven storasyrra (åter igen,
här fabulerar jag bara helt fritt, ty jag var inte sådär
jättemottaglig för information och intryck
vid tiden då bilden är tagen som synes)




Här följer tre bilder på vilka jag ser helt identisk ut.
Jag hade liksom bara ett uttyck, som jag själv har
valt att kalla "Buddah-uttrycket".



Buddah.
Och syster.
Och horribel bordsduk i temat Jul.




Buddhis.




Visst, ni ser kanske en viss skillnad, men låt er ej luras,
bilden är bara fottad lite lätt underifrån.
Still Buddah.



Jag vet inte hur mycket jag har rört vid ämnet min syn i denna blogg.
Jag ser urkasst.
Så jag har glasögon.
Men, när dem upptäckte detta var jag för liten för glasögon.
Problemet är att mitt högra ögas muskler är dåliga. Det leder
till att jag, när jag koncentrerar mig på små punkter skelar.
Mitt högra öga drar åt höger.
Partytrick nr. 1.
Inte.
Så iallafall.
Innan man fick glasögon fick man istället en frän liten lapp för ögat.
Denna tejpades fast på mitt öga på morgonen när jag vaknade
och drogs av innan jag skulle somna.
För att träna upp musklerna alltså.
Det var halvkul.
Hade dessutom inget ögonbryn på vänster sida iom att när
lappen drogs bort så hade det en viss vaxande effekt.



Sedan när jag väl fick glasögon kunde man ju kanske tro att
det skulle vara över?
Icke då.
Då hade man bara den på glasögat istället.
Plus att man fick klistermärken att sätta på för att det
skulle bli roligare.
Det blev det inte.




Jag kunde tydligen flyga som barn också.
Good to know.



Denna bild har inget med mig att överhuvudtaget,
tog bara med den för min syster Jessie (till vänster)
har en så mordisk blick att jag skrattar högt.
Och vem fan har sjal när dem är 8 år gammal?
Skärpning Jenna!
(den andra tjejen är vår kompis Joanna.
Hon fastnade i gungnätet på lekplatsen en gång.
Det är ungefär det jag minns av henne.)



(Ursäkta för bildens skada, förstår icke varför min mobil gör så ibland.)
Men så kom han iallafall till slut, lillebror grodan, och jag var
inte längre minst.
Han döptes till Hannes och jag kommer ihåg att jag frågade
mamma om jag fick kalla honom Johannes, för att jag
kanske skulle glömma att han hette Hannes.
Det fick jag inte.
Men jag glömde i och för sig inte heller.



Mitt första sångframträdande ever in the history of the värld.
På gröningen utanför vårt hus, midsommar och hela grannskapet
firade gemensamt på klassiskt Bullerbyvis.
Vi barn fixade ihop "Småstjärnorna" på en förmiddag med en bärbar
CD-spelare och lite fantasi.
Jag sjunger Jill Johnsons "Kärleken är" (som just
vunnit Melodifestivalen) med som synes stor inlevelse..
Lillebror som precis hade lärt sig gå tyckte det var sådär
kul att sitta stilla och kolla på syrran när man
istället kunde gå fram till henne.
Jag tyckte att han förstörde hela mitt
framträdande och surade resten av dagen.
En diva redan då.



Systrarna Ljungkvist.
I som vanligt likadana kläder.
Ett återkommande tema under vår uppväxt.
Min mamma trodde verkligen inte på att skapa indivder.




Egentligen en väldigt betydelselös bild, men ändå inte alls.
Det här är det första minne av att jag underhöll folk.
Jag gillade att få folk att skratta, och lyckades ganska så ofta.
Förmodligen för att dem tyckte att jag var liten och konstig mer än rolig.
Men ändå.
Jag fick blodad tand.



(Ännu en skadad bild, syrran är inte helt sned i huvudet,
inte numera iallafall)
En bild säger mer än tusen ord.
Matilda vill kolla åt ett håll och Jessie vill att Matilda ska
kolla åt ett annat håll.



Giv. Akt.



Första "riktiga" sångframträdandet.
4:e klass.
Aulan.
"En sån karl"
I 75 olika tonarter.



Ett hopp i tiden.
Julafton.
Likadana kläder till den grad att vi nu kan ha
olika färger.
Revolution!



Denna bild är ifrån skolavslutningen i femman.
Tog med den endast för att visa mitt hår.
Min pappa hade gjort mina slingor.
Svarta slingor i rödblondt hår.
Alla gör vi misstag.



Konfirmationen.
Dagen då jag fann Gud,och förlorade oskulden.
Nej nu skojade jag bara.
Konfirmationen kom och gick.
Jag fick en klocka men lärde mig
inte speciellt mycket.



Sedan hittade jag denna bild, och då glömde jag helt
bort att kolla bilder i album utan satt bara och tittade på
dom där mörkbruna ögonen.
Grodan.
Som fyller 13 nästa år och har HPS (censurerat, men ni får gärna gissa!).
Nä, nu ska jag titta lite på honom när han sover,
sen tänkte jag också sova.


Godnatt!