En gång drömde jag en sjuk jävla dröm.
Det var för ca 1½ år sedan,då jag var inne i en period då jag
jobbade jätte jätte mycket på Celest, en servett fabrik.
Fattade inte alls drömmen då,men kan nu se tillbaka och
se ett samband.


Jag drömde att jag befann mig i fabriken, helt ensam. Jag var höggravid och kände plötsligt att, nu är det nog dags. Men, vem vill föda barn ensam i en servettfabrik? Precis.
Så jag började leta efter andra människor som kunde hjälpa mig
att föda fram mitt barn till denna värld.

Till sist hittade jag min chef, och två andra arbetskamrater och förklarade i
panik att jag skulle föda. Genast hoppar det fram till att jag ligger på golvet och är
i full förlossningsaction.
Det sitter en läkare framför mig (rättelse, mellan mina ben) som jag
inte känner igen och han befaller mig att krysta.
Sagt och gjort, jag krystar som fan och BLUBB (ja, det lät faktiskt blubb, inte helt
realistiskt månne,men in fact true) så går slemproppen,typ.
Läkaren pillar med litta allt möjligt i mitt skrev och jag ligger och kollar i taket.
Han säger "Här har du" och räcker mig (le grande finale)....
Ett paket gula 33cm 3-lags Martin Olsson servetter.

Jag inser ju själv att något inte är helt korrekt i det faktum att
han försöker säga till mig att jag precis fött ett paket servetter.
Han säger "Grattis" och ler helt neutralt mot mig. Mina arbetskamrater
böjer sig över det lilla paketet som jag nu håller i min famn
och gullar med det. Jag tittar på dem och tänker
"WHAT THE HELL IS GOING ON?! Stop the shananagans imme, det
här är inget barn, det här är servetter!"
Jag försöker förklara,men alla
beter sig som att det är helt normalt.

Sedan vaknar jag.

Arbetsskada tänker ni.
Sinnessjukt tänker jag.

Efter att berättat för mina arbetskamrater om denna dröm
kommer jag till jobbet några dagar senare och får
en present: