Inte förrän idag har jag orkat sätta mig ner och blogga. Vaccumet som studenten förde med sig har börjat försvinna och kvar finns inte så där jättemycket. Livet som arbetslös är inte det roligaste. Saker som man förr gjorde på 1 timme kan man nu sträcka ut till en heldagsaktivitet. Man springer in och ut på arbetsförmedlingen och rastlösheten och ovissheten flåsar en i nacken.
Vad ska jag göra nu? Vad ska jag göra till hösten? Varför kan ingen människa bara ge mig ett jobb?

Iom att jag inte vill plugga förrens till våren, måste jag hitta en sysselsättning under hela hösten/vintern. Hade en önskan om att vara på skolan och slipa kunskaperna i de ämne jag kommer att behöva när jag ska plugga vidare, och samtidigt fungera som någon slags hjälpreda, men den positionen är nog redan tagen.

Jag är ingen kräsen person, jag kan göra i princip vad som helst i arbetsväg. Men alla vill ha folk med erfarenhet, och det går man inte ut gymnasiet med, så den onda cirkeln sluter sig perfekt.

Men, this to shall pass. Saker blir bättre. Saker löser sig.
Men just nu, just precis nu, lyser inte solen på Klippan...