Så här dagen-efter-sliten har jag inte varit sedan typ 2007. Nu ska jag lämna hemmet för första gången idag och ta reda på vilka affärer som stänger tidigt idag. Kylskåpet är tomt och jag är hungrig. Jag kan inte få handen genom mitt hår, tvivlar på att jag ens hade fått ett finger genom det, men vi slänger upp det i en samuraj-ally-tofs och beger oss till byn. Och anledningen till att jag skriver mig själv i plural, oss, har jag ingen aning om.