Första dagen jag är totally feberfri sedan i måndags. Mycket mycket skönt.
Natten mellan måndag och tisdag var inte speciellt rolig. Supertäppt och inget nässpray. Låg vaken till kl. 7 då jag var nära att seriöst börja böla. Men. Istället gjorde jag något annat.

Man hinner ju tänka en hel del när man ligger vaken så länge.
Oftast brukar mina tankar låta:

"När ska jag dö?"
"Hur skall jag dö?"
"Vad händer när man dör?"
"Det här med kaviar och ost på samma macka kan ju inte vara gott..."

Men.
Denna natten hade jag en ny, smått destruktiv tanke.
"Undrar hur lätt det är att göra ett sår på sig själv..."

Så Matilda börjar klia sig på låret. På samma ställe. I flera minuter. Jag ligger alltså där i min säng och krafsar på en 1x1 kvadratcentimeter stor punkt. Krafsar och skrapar.  Jag håller nog på i säkert 7-8 minuter.
Sen börjar det blöda.
Då slutar jag.

"Inget öl, bara skum" får liksom en helt ny mening.

Och celebralt parentesad som jag är lägger jag mig kvällen efter (nu med nässpray, tack Gud) och tänker "Men oj vad ont jag har på låret, undrar vad jag gjort där..."

Bara skum var det ja.