Gårdagskvällen/natten gick i melakolins tecken, vilket resulterade i två sidor klotter i anteckningsblocket som jag knappt kan läsa själv idag och formen till en låt i skallen. Efter det följde tre timmars grubbel innan jag till slut kom till en otroligt tillfredställande insikt. Och sen var det hur enkelt som helst att somna.

Att ha svaret rakt under näsan men ändå inte se det på så lång tid har varit lite frustrerande, men känslan nu är harmonisk,triumferande och en liten gnutta hånfull. And it feels great...