Alzheimers...


Jag håller på att bli ansiktsblind.
Helt på allvar. Kom precis hem från en runda på stan. Tre gånger hälsade folk på mig. Riktigt ordentliga hälsningar, med tillhörande igenkännande blickar. Jag hade ingen aning om vem någon av dem var. Det skrämmer mig lite. Vi har ju Alzheimers i familjen. Koppling?

Och en annan sak som jag glömt skriva.
När jag är i Klippan och är ute och spatserar tutar det väldigt ofta folk som vinkar. 8/10 av alla gånger ser jag inte vem det är, jag bara vinkar tillbaks i ren reflex. Så om ni vinkat på mig på byn kan ni väl berätta det nästa gång vi ses? Så jag liksom kan pussla ihop mitt liv lite.


Inga konstigheter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0