Just nu är det lite berg-o-dalbana i hodet och det är härligt och på samma gång precis tvärtom.
Har ångest inför nästan alls. Det är förändringarnas tid och jag vill helst att tiden ska stå still.
Jag går runt som en paranoid knarkare och tror att alla ska dö och jorden ska gå under.

Just det där med att alla ska dö har verkligen fastnat i min skalle.
Jag går runt och väntar på att något hemskt ska hända.
det känns så där,och är förmodligen jobbigt för mina vänner när jag hela
traggar om att jag måste veta om dom vill kremeras eller begravas,vad dom vill ha får musik på
begravningen o.s.v.

Kl. 11 nästa fredag har jag iallafall en tid. Sen får vi se hur det går.
Nu ska jag in och fylla i "Vita Arkivet" på fonus.se.
Sånt lugnar.