Jahapp. Då sitter man här i Klippan C igen. Framför burken och dinerar på kalla köttbullar och blodgrape juice,åh en sådan fröjd för smaklökarna.What's left of them typ,förkylningen gör att det här med smak inte är min starkaste sida. Precis betalat en sketen räkning till notpoolen.se för noter som jag var för korkad att ens hitta. Men det é sånt man får göra när man ringt telebanken och fått veta att man har 50.- mer än man trodde på konton. Det gäller att prioritera vet ni.
Just nu har jag ett bortsug. Jag vill bort.Till typ USA. Hade min syster bara stannat i Madison hade jag varit en USA resa rikare nu.

Nu började jag plötsligt tänka på en min pappas "vänner" som vi sprang på när Waterdog spelade på Chaplin förra (?,mitt tidsperspektiv är helt gone) helgen. De stod och pratade en stund och jag pratade lite med annat folk som kom fram.Jag hör plötstligt vännen säga "Ja, jag vill ju ha dom riiiiktigt unga".De pratade om att han och tjejen han dejtade slutat träffas och vad han i allmänhet gillade för tjejer. Det uttalandet fick mig att spy lite i min egen mun.

Det kändes exakt som när jag och några vänner "säsongsinvigde" Gröningen i HBG för snart två år sedan. Där träffade vi på ett gäng IKEA anställda som hade någon slags grill-personal-fest där.De erbjöd oss en plats vid deras brasa och hell,det var en kall kväll. När jag satt där framför elden hörde jag mycket tydligt hur en av männen,som kanske var i 35 års åldern,sa till sin kollege strax bakom mig "Jadu, en av de där flickorna hade ju inte varit helt fel". Jag och mina vänner var vid denna tidpunkt 16 år nästan allihopa. Även det uttalandet fick mig att vomitera lite för mig själv och,förmodligen stärkt av alkohol,vände jag mig om och sa,ganska så högt, "Tack Gud att det inte är något som helst fel på min hörsel." Behöver jag säga att vi inte var så långvariga i det sällskapet?

Världen är full av gubbsjuka människor. Tro mig, jag har jobbat på en arbetsplats där man 90% av alla konversationer hade sexuella anspelningar och där jag ,som var 16-18 år inte fick ett dyft censurerat.
Det är förundrande hur snabbt man blir immun mot sånt, hur snabbt man tuffar till sig. Jag brukade säga till mina arbetskamrater att innan jag började jobba där var jag så naiv,blåögd och oskuldsfull (det ni),men att dom förstört mig totalt.

Förstörd eller inte, jag fick iallafall den jävla anamman tvingad på mig,något som ganska så kul att plocka fram då och då.