Igår var mina dagar av apati och exil över och jag begav mig him till Klippan. Kollade fotboll, (som för övrigt är Klippans Biggest Happening en fredagkväll....roligt eller sorgligt?) och stack sedan och käkade med Lotten och Peter (woho första gången du blir omnämnd Peter, hur känns det?) och fortsatte sedan hem till mig en stund. Sen gick jag på fest och var allmänt social och trevlig. Lite svårt när man är ovan. Hem och sömn och en helt ny dag.

Idag.
KALAS!

Alltså, är det meningen att människor ska ha armar?
Jag tror inte det.
Inte jag iallafall.

Jag vaknar 4-5 ggr varje natt av att jag lagt mina armar i helt sjuka
vinklar. Mitt huvud verkar liksom inte riktigt veta vart dom ska göra av dom.

Ännu värre är det när man vaknar av att telefonen ringer.
Man vill svara med armarna är så bortdomnade att man inte kan trycka på "Svara".
Man ligger och försöker tokfokusera ¨på att röra tummen, men det går inte.
Hjärnans signaler går inte fram.

I-landsproblem må ni tycka.
Icke.

Idag var jag och gjorde något som jag förmodligen borde ha gjort för ett bra tag sedan.
Jag beställde balklänning.

Min balklänning kommer sys upp på "One to One" i Helsingborg av en liten liten asiat som säger "Älskling" till en hela tiden (med läspande S, så det blir mer "Älschkling", vilket i sin tur gör att man tror att hon är full.) och har en läppenna från helvetet som hon tatuerat in runt sina små läppar. Utan att sedan fylla i dem med någon färg what so ever. 

I vilket fall som helst ska denna lilla kvinna sy en klänning åt mig.
Hoppas att hon har bättre precision när det gäller nål och tråd än läppenna.

För övrigt, vad är folks problem när det kommer till 
det faktum att jag är en blek jävul?

I förrgår kom ett av musikalbarnen fram till mig, tittade länge på mig, pekade sedan med sitt finger ca. 3 cm från mitt ansikte och sa "Varför är du helt vit i huvudet?".
Tack.

Och idag när jag och balkvinna pratade färg på klänningen tittade hon väldigt skeptiskt och misstänksamt på mig och sa sedan, med typ 75 nålar i munnen 
"Du inte schola innan bal?".

Jag kan inte hjälpa att mitt pigment inte hann med i utvecklingen.

Jag blir inte brun, jag blir mindre vit.
O-vit.
Off-white.

Off-white förresten, vad är det för jäkla färg?
Det är som ens mormors vita gardiner när dom hängt orörda och otvättade i fönstret i 35 år.
Där snackar vi off-white.

Och det gör ju det hela så mycket roligare.
Tanken på att man är en bit vitt tyg som inte blivit rört eller tvättat på 35.


Off-white my ass.

Kom hem från Joseph-träning kl. 21:15.
Går upp på mitt rum för att byta om.
Märker att jag tagit på mina underkläder ut och in.
Ja.
Både BH och trosor.
Inser att min hamster håller på att dö.
Min hamster i mitt hamsterhjul alltså.
Hjulet snurrar, men hamstern är död.
Och jag känner mig också lite död.

Och väldigt väldigt trött.