Listigt.


Ingen bra söndag.


Idag är en sådan dag då jag skrivit 4-5 utkast som jag inte publicerat.
Det får vara liksom.
Det blir en bild, så kör vi järnet imorgon!




Och just det...


Idag gör vi såhär.


Vänner besatt... 2.0

Ally börjar se ett slut på sin Vänner-era.
Och det skrämmer henne.



Why man?

Vissa saker är för mig en gåta.
Som.
1) Varför Johanna inte vet skillnaden mellan höst och vår?
(sade "den här hade varit snygg nu till våren" om ett plagg när hon handlade.
I augusti.)

2) Varför det heter "slit den/det med hälsan".
Hälsan?

3) Varför trettondagstramset är en röd dag?
Vad hände?
Fick Jesus sin första tand?

Och slutligen.

4) Varför min mamma väljer att ge mig ett par rosa benvärmare?
Rosa.
Benvämare.



?



Vänner-besatt...


Ally och jag pratar om vad vi fått i julklapp.
Hon har fått Vänner-boxen och kollar nu som besatt.
Det har nästan gått till överdrift.


Östra och stabilum.


Det blev en dag i big city Östra-Ljungby,
hos Sofia, Conny och Moa,
som fått en skitcool kalkon/hön/tupp-mössa i julklapp.

Dagens roligaste var utan att tveka att jag & Johanna satt på samma buss
ifrån Ängelholm till Klippan utan att veta om det.
Och vi hade dessutom smsat varandra under tiden.
Stabilt.


Gammalt tal...


Haha!

Var inne på min gamla lunarstorm och läste gamla dagboksinlägg, (verkligen ett tips, det är skitkul att läsa vad man gjorde för galenheter när man var ung och dum.). Iallafall så hittade jag ett tal som jag skrev till Lina när hon fyllde arton. Det var en grej jag gjorde, att när tjejerna fyllde 18 så skrev jag ett tal till dem som jag läste upp när vi firade.


Lina,nu sitter vi här och du är 18 år
med blonda slingor och vita lår
Det är skitkul att du ställde till med fest
och nu när vi sitter här och väntar på the rest
tänkte jag ta en stund att snacka
om dig,din gamla trollpacka
Din talang för kommentarer och citat har ju blivit känt
och vi kan ju alla hålla med om att när du tänker luktar det bränt
Du var också med i GG:s orginalet,
fan vad svårt det är att skriva detta talet
Jag gillar dig skarpt din lilla lort
men jag önskar att du kunde tänka lika bra som du snackar fort
Du är alltid lika glad & snäll
och du lider varken av psoriasis eller mjäll
Din hypokondri slår då & då till med full kraft,
jag menar vilka sjukdomar har du inte haft?
Och iom att du tror att du haft det mesta
borde du mot klamydia & HIV dig testa
Ja, Sylvia likes to fuck överallt
ute, inne, varmt eller kallt
Ja kanske borde du jobba på bordell?
Äech,strunt i det & ha en skitkul kväll!
Och jag hoppas vi är samlade fortfarande om många år
Då du har grått hår och degiga lår
Grattis Lina för idag är du 18 år!


Vem har gjort vad?




Okej.

Det är mycket möjligt att ingen av er delar min åsikt nu, men...
Låter det inte lite som att någon varit inne och skitit i min logg?
När de skriver det sådär?
"xxxx har gjort "något" i din logg?"

Min nästa fråga är då.
"Har xxx gjort det lilla eller det stora?"






Realist - javisst!


Nyss skrev jag ett långt inlägg om förra årets nyårslöften, och mycket om mina alkoholvanor.
Men det kändes så jäkla tungt, så det får vara, för tillfället iallafall.


Istället gör vi en sånhär (och jag påstår ICKE att jag på något sätt är realistik här)
Listan kommer att fyllas på efterhand!

År 2009 har jag:

- Tagit studenten, och därmed blivit utslängd i arbetslivet.
- På många sätt tagit tag i mitt liv.
- På många sätt förfallit i mitt liv.
- Förnedrat mig själv å de grövsta.
- Sagt upp mig från ett arbete som fick mig att må dåligt.
- Varit med i Klippans Gymnasiesskolas uppsättning av Joseph and the Amazing Technicolor Dreamcoat, det roligaste och jobbigaste äventyret i mitt liv. Mer om det här.
- Flyttat en gång.
- Utvecklat mitt skrivande en hel del.
- Dansat mer än någonsin tidigare.
- Kommit till insikt om så många människor i min omgivning.
- Haft många djupa diskussioner. Oftast med en och samma person.
- Funnit en Erika. (hon fanns där innan, men vi är numera "tighta", som man säger i ungdomliga sammanhang).
- Blivit snuvad på konfekten. Big time.
- Hållit mer hemligheter än någonsin.
- Varit mer kryptisk än någonsin (vilket, om inte innan, ganska så tydligt framgår i denna lista)
- Tänkt tanken "Jag vill dö", mer än någonsin. (inte alls då dramatiskt som det låter, trust me)
- Varit snyggare än tidigare (här får ni gärna med spontana hejarop och medhållningar. väldigt gärna)
- Varannan vecka blivit ensambarn, dvs. syster flyttade hemifrån.
- Lyssnat mer och mer på svensk folkmusik.
- Done a wole lotta singing.
- Sett Beyoncé och BAO live. (kontraster mina vänner, kontraster.)
-
Skrattat. Oj vad jag har skrattat.

År 2010 ska jag:

- Påbörja någon form av journalistisk utbildning.
- Flytta hemifrån.
- Fixa that bloody körkortet.
- Inte tänka tanken "Jag vill dö". Alls.
- Åka på någon festival. (jag är så ofestival man kan bli)
- Bli en jävul på munspel. (mycket roligt, föga troligt.)
- Skriva mer.
- Inte vara så skadeglad.
- Börja måla. Eller iallafall försöka bli mer kreativ.
- Bli strukturerad och diciplinerad.
- Chocka, och flytta ifrån Klippan.
- Skaffa en perserkatt vars enda mission i livet är att göra livet surt för Fabio the naked cat.
- Bli sådär nonchalant avslappnad.
- Sluta tänka ordet "koltraster" varje gång jag skriver/säger ordet "kontraster".
- Skriva en riktig dunderochbraksvinigtbra låt.
- Inte slaska mule med mer än en pöjk per kväll. Ty det är sååå 2009.
- Jobba med den där sociala fobin of mine.
- Inte vara så jäkla melankolisk.
- Tänka på vad jag har, istället för det jag inte har.
- Blogga mycket mycket mer!
- Sova på mer humana tider.


Leva farligt...



Nu har två av tre glödlampor i min taklampa gett upp.
Men jag orkar bara inte.

Så om jag ser ut som en dragqueen när ni ser mig på byn
den närmaste tiden så är det inte pga. att jag vill vara en man som vill vara en kvinna.
Utan för att jag sminkar mig i mörker.





Den dära...



Idag samlades vi som så många gånger förr på pizzerian för genomgång
av gårdagen och den obligatoriska bakispizzan.
Nyårskvällen var helt great, med en kul blandning av folk, musik och Asti Cinzano.
Nu slängde Ida precis fram förslaget att öppna en flaska vin.

Men.
Får man det?
Återkommer.

Nyår!


Jaha.
03:50 är klockan när jag börjar skriva detta.
Det lite mer intressanta är hur mycket klockan kommer vara när jag trycker "Publicera".
Har återigen haft en sån vecka när jag skrivit utkast efter utkast men aldrig publicerat något.
Jag väljer mina ord liksom.
Och det är väldigt olikt mig, men också ytterst nyttigt för mig att träna på.

Men.
Iallafall.
Det är numera 2010 har jag hört.
Jag lyssnar just nu på svensk folkmusik i det finaste slag, Orsa Spelmän,
och tänkte slänga in lite bilder ifrån kvällen.

¨
Jag fuskar redan här, på första bilden.
Denna är i själva verket inte från idag, utan ifrån igår, innan allt
det hemska hände.
Pappa skjutsade mig till stationen .
Han tänkte att det var lite kul och spännande att köra med oskrapade rutor.
Jag tänkte att det hade varit kul att fylla 20.



Nä-men.
Ovan skådar ni den första, och jag garanterar er, sista outfitbilden
på denna blogg.
Och det gör jag enbart av en anledning.
Kärringen har alltså sytt klänningen själv.
So very Lena PH of me.

Sen att jag har en frisyr som utstrålar död
(Linas ord faktiskt, hon sa "Hm...När jag ser dig känner jag...begravning")
är ju en helt annan femma.
Det förblev inte uppsatt så att säga.
PS. Vill ni lära er konsten att ha ett trästamsben och
ett tandpetarben.
 Ring mig.



Sedan försökte jag & Lina att ca 8785 ggr att ta ett kort på mig,
 hållandes ett värmeljus i min öppna handflata.
(Av en anledning.
En helt vettig och normal anledning...)

 
Kolla ögonskuggan.
Fattar ni?
Förstår ni
hur lång tid det tog att åstakomma det?
En sminkning som ser ut som man spottat på den
tar ca 1½ timme att göra.




Och där är vi ju!
Jag & min Björk.

Min lilla lilla vän.
Som faktiskt inte är så liten längre.
Hon tar studenten iår.
Vi har gått hand i hand nu i tre år.
Hon är den enda jag för en sekund kan dela rollen som organisatör
och ledare med.
Jag har lärt henne allt jag kan.
Hennes föräldrar läser denna utomordentliga blogg då och då.
Tack kära ni!
För att ni gav mig en Björk.
Ett alldeles eget träd.


Nu spelar de Soul Man på Rock'n Roll Hall of Fame.
Nu somnar vi.

PS.
Alla ni som skriver Gott Nytt År på Facebook.
Sluta upp med det.
Ni har helt klart bjöck i luren.
Det finns bara en sak som är värre...
Folk som skriver Grått Nytt Hår.

Ni människor skall spåras och tvångssterileras.
DS.

PS.2
Klockan är nu 04:22 och jag har tydligen
en stor vilja att uttrycka mina känslor och åsikter inatt.
DS.2


Civilkurage.



Jaha, så vad hände egentligen idag?
Jag och Oskar bestämde igårkväll att vi skulle åka till Hässleholm idag och bara strosa runder på stan och fika.
Jag ville åka relativt tidigt, så vi bestämde oss för att ta tåget vid kl 10.

När vi satt på tåget kommer en man i 40-45 års åldern fram till oss och börjar skrika och gorma, på danska med arabisk brytning, vilket gör det nästintill omöjligt att förstå vad han säger.

Han frågar om och om igen Oskar varför han förföljer honom, och petar hela tiden på honom, och beter sig i allmänhet väldigt obehagligt.
Han går sedan därifrån men kommer tillbaka och gör samma sak två gånger till, varav han den tredje gången frågar Oskar om han vill att han "ska knäppa honom utanför" och börjar sedan slå honom med knytnävarna i bröstet och i magen.

Vi börjar gå/springa därifrån men han följer efter och fortsätter. Jag försöker få upp dörren till kupén som krånglar och i det ögonblicket har jag tunnelseende och har aldrig varit så rädd. Till slut går dörren upp och vi kan fortsätta springa därifrån, och mannen slutar efter ett tag att följa efter.

Allt ledde sedan till polisanmälan, och att vi sedan fick "eskort" av tågvärdarna hela vägen tillbaka till Klippan, då mannen valde att åka med samma tåg som vi hem, tre timmar senare.

Mannen var inte full, och verkade inte heller påtänd. Han var bara riktigt rubbad, och helt övertygad om att Oskar förföljde honom.

Det som gör mig arg, är inte själva misshandeln, eller att mannen bara fick gå därifrån.
Nej.
Det är att i en kupé nästintill full med folk, varav flera stora och starka vuxna män, så reagerar ingen, INGEN, när vi springer genom tåget med denna galna människa efter oss. Ingen lyfter ett finger för att hjälpa, även fast jag, medans jag försöker öppna dörren, ropar på hjälp.


Jag vet inte om det berodde på rädsla att själva bli slagna, eller bara den totala bristen på civilkurage.
Men det får mig att skämmas å deras vägnar.





Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0