Kolla varifrån!

Är på Väla med Erika.
Hon kollar löparskor och jag köper döskallering som den emo jag är.
Dock en smula sliten och sjukt övertrött sedan igår.
Erika prövar kaffe latte och är inte alls förtjust.
Snart skall vi åka hem.
Haha.

Ni vet när man besticken gnisslar när man skär upp maten?
Det gnisslar till och man ryser i hela kroppen.
På samma sätt som jag reagerar när det händer reagerar jag när
jag ser en grammatisk felaktig mening.
Det finns en applikation på Facebook som kallas
"Dagligen Foto".

....

Dagligen Foto.
Läs mer nedan och rys i hela kroppen.

Kolla varifrån!

Är i Slottshagskyrkan i Helsingborg och ska sjunga om ca en timme.
Slottshagskyrkan, eller Slottis som den kallas, är den absolut bästa kyrka jag varit i.
Själva kyrkan i sig är mysig och hemtrevlig, inte alls så steril och kall som kyrkor kan, och församlingsfolket är alltid supertrevliga och glada när vi kommer.
OCH dom har till och med pool inne i kyrkan! Ana vilka poolpartyn som kan fixas här?! Eller en spaweekend!

MYSIGT!

Denna dag blir en ovanligt sportig dag för undertecknad.
Skall om 20 minuter färdas till Ljungbyhed för att kolla fotboll, och sedan efter det en dos innebandy as well.
Sitter nu och klunkar morgonkaffet och plattar håret.

Var iväg och klippte mig igår. Fick psykbryt på mitt hår som bara hängde och
 ringde och bokade en klipptid och satt i frisörstolen 4 timmar senare.
Det blev kort. Nej ingen page Hille, jag kanske överdrev en smula!

Men ganska så kort.
Och nu är ju detta en frisyr.
Jag har inte haft en frisyr på ganska länge, utan bara hår.
Och denna frisyr kräver ju lite underhåll.
Den accepterar liksom inte att man bara slänger upp den i en knut och springer iväg.
Nejnej.
Här skall fixas och trixas!

Nu skall jag slänga på lite mejk och sedan hoppa ut i bilen.

Ses!

Aj.
Har fortfarande ont i mitt knä sedan förra lördagen.
Har ju en liten defekt som inkluderar mina ben och alkohol.
Saken är sådan, att så fort jag får alkohol i min kropp ( och det räcker med ett halv glas vin),
så börjar nervtrådarna som går mellan min hjärna och mina ben svikta.
Mina ben är svaga sedan innan, har växtvärk i tid och otid.
 Men detta når liksom sitt klimax när alkoholen når mitt blod.

Mitt i en konversation med en kompis kan jag bara sätta mig på knä, rakt ner.
Mina ben tappar kontrollen totalt.
Detta efter EN cider.
Detta hände i lördags också, då jag skulle gå från gatan upp på trottoaren.
Tog ett steg upp och bytade tyngden från ena benet till det andra, för att ta steget upp.
Tjong.
Så satt jag på knä.
Mina lackbrallor gick i sönder och det gjorde svinigt ont.

Ni som kommenterar anonymt.
Gör inte det, då kan jag liksom inte svara er.
Och det vill jag ju.
Får ofta pussla med era IP-nummer för att
förstå vilka ni är, och det är lite klurigt.
Så var snälla och skriva namn, iallafall när ni har frågor :)

Vad gäller flodhästgosedjuret, så har jag tyvärr inga bebisar kvar,
men det stämmer att den har en dragkedja på magen där man skulle förvara dessa!

Som ni vet är min blogg öppen för individer av olika slag!
Alla är de välkomna in i "Bara skum, inget öl":s famn!
Vänner, ovänner, främlingar, kärestar och ex.
I detta fallet blir det ett ex.
Avard (när vi var tillsammans hette han dock Oskar,
jäkla ungdomar att hålla på att byta namn.)
uttryckte en önskan om att gästblogga, och jag var
inte sen med att säga ja!
Läs och njut!


Hej på er alla!
 
Gästblogga... ja, skall jag vara helt ärlig så ville jag detta.
Hade sånt sug efter att blogga.
Har lagt ner min blogg och håller just nu på med en lansering av en ny.
 
Vad skall man skriva om då?
 
Kan ju i alla fall börja med att göra reklam för vår konsert på Söndag (29/11)
Där både jag & Matilda är med.
Vi uppträder klockan 11.00 i Slottshagakyrkan i Hbg, 18.00 i St Petri k:a i Klippan.
 
Jag tänkte även presentera mig lite.
Heter Avard Oskar Karlsson, 18 år bor i hålan som gud glömde (!), Klippan!
Går Handelsprogrammet på en underbar skola och älskar att sjunga.
 
Känner Matilda sedan 5-6 år tillbaka, möjligtvis mer.
Vi har varit tillsammans lite sådär från & till i våra unga dar.
I alla är det unga dagar för den gamla och vuxna Matilda. ;D
 
Som ni kanske redan listat ut så går jag i alla fall sista året på gymnasiet och studenten närmar
sig med stormsteg.
Det är mycket stressigt för tillfället med allt som skall göras.
Prov, konserter, UF, körkortet och massa annat.
 
Men nog om mig och denna otroligt tråkiga gästbloggning.
Men nu fick jag skriva av mig i alla fall! :D
 
Ha det gött alla!
/ Avard.

Syster!
Katten har inte bara fått ditt gamla rum, utan dina gamla leksaker också!
Kul.



Och jag vet verkligen inte varför vissa bilder blir såhär.
Tips?

Nu har jag klippt och klistrat lite i mitt "Höstprat" till Erika och här kommer en liten del.

Minns ni DENNA blogg?

Det var jag som författare och adminstatör till allt tokeri som dokumenterades där.
Joseph gjorde sista året på gymnasiet ännu mer speciellt och kul och är utan tvekan det roligaste jag gjort.
Sammanhållningen, allt trams vi höll på med, alla skratt, all svett, allt blod och alla tårar.
Om ni går in på bloggen och ner till inlägget som heter "Saker vi kommer sakna" så finns där
en fin liten lista som ganska så mycket beskriver dem tre månaderna vi ägnade åt Joseph Jakobson.

Den 10:e maj hade vi vår sista föreställning, och jag har först nu lyckats lägga vantarna på en DVD.
Spolar tillbaka om och om igen och kollar på när jag fastnade med min klänning i kulisserna och slets tillbaka bakom scenen. När jag väl kom ut på scenen fick jag stänga av min mikrofon för att publiken inte skulle höra hur jag skrattade. Och jag skrattar fortfarande varenda gång jag ser det.







Cowboydansen



Stackars Joseph!

Idag tar vi det piano.
Goodbye-dinnern igår var alldeles förträfflig, ljudnivån var som vanligt extremt hög och vi hade en del att ta igen. Överlämnade även en present till min Erika. En CD-skiva.
En tom.
Nä nu skojade jag.
Men detta är faktiskt ett riktigt bra presenttips!

Jag gjorde ett sommarprat till henne.
Vi är ju båda två personer som gärna och väldigt lätt snöar in oss på saker. P1:s sommarprat är en sådan grej. Vi lyssnar och lyssnar. En timme ur personers liv. Det är intressant och ganska så utbildande. Så ni kan ju tänka er vår lycka när SVT nyligen lanserade ett TV-program kallat "Sommarpratarna" där 4 personer åt gången diskuterar sina olika sommarprat. We love it.

Iallafall. En rutten mick, Windows Movie Maker, massa minnen och vår vänskaps soundtrack var det enda som behövdes. Det mesta är ganska så privata grejer, annars hade jag givetvis kunnat lägga upp det. Men jag tänkte att jag skulle klippa och klistra lite i det och kanske lägga upp en liten del, bara så ni förstår what it's all about.
Om det är okej med dig Erika?

Efter 4 timmar ursäktade jag mig och begav mig till Ängelholm City och dansade hela natten lång. Gick sedan hem, inom Statoil och köpte en fransk hot dog (TACK Statoil Ängelholm för att ni har öppet 24/7, jag är er evigt tacksam). Den sista kilometern fick jag nog av mina höga klackar och gick barfota. "Blev du inte blöt om fötterna då?" frågade Erika idag när jag berättade det.

Jo.
Det blev jag.

Tack för igår Erik!

Nu börjar jag peppa och fixa.
Goodbye-dinner hos Erika är det som står på schemat ikväll.
Hon åker om några veckor och kommer sen inte hem förrens i maj (ohmyfackinggad).
Vet inte riktigt hur det ska gå, och jag försöker inte tänka på det så värst mycket.
Men innan dess ska vi hitta på un masse kul.

Vi börjar ikväll.

Ibland kan jag få en släng av något som liknar social fobi.
Typ som idag.
Jag ska hem till min vän Carolina i Helsingborg tillsammans med
två av mina gamla klasskompisar.
Jag ska ta buss, tåg, sen buss igen.
Förra gången var Lottie och Andreas med när vi åkte, men denna gången ska Andreas
åka bil och Lottie inte med.
Och genast känner jag ångest.
Ah.

De gamla vanliga tramset.
Tänk så går jag av fel.
Tänk så missar jag bussen blablabla.
Det känns liksom som ett alldeles för stort projekt.
Detta har hänt mig 5156165 gånger och jag vet inte hur många gånger jag
stannar hemma, bara för jag tycker det är alldeles för omständigt och ångestframkallande.

Jag inser att det låter helt galet, med tanke på att jag annars är en väldigt öppen och social person.
Men såna här grejer creeps me out.

Men.
Jag tänker icke stanna hemma.
Önska mig lycka till!

Nu måste jag fråga er en sak,
och ni måste svara ärligt.
Är jag den enda som får seriösa graviditetssymtom
varje gång jag är in the week of the lingonberry?

Alltså.
Riktiga symtom.
Jag mår illa och kan inte äta något alls,
men kan äta huuur mycket som helst av saker som
jag annars inte äter speciellt ofta (läs: pesto).

Jag får humörssvängningar likt en schizopatient.

Gråter en hel dag.
Har sedan en s.k "Ensam är stark"-dag då mina tankar hela
tiden går i banorna "Jag gillar fan inte mina vänner, jag är så trött på alla" blabla.
Oftast kommer det dagen efter en "Ensam är stark"-dag en
 "Oh GUD vad jag är lyckligt lottad och gud vad jag älskar mina vänner!"-dag.

Och ilskan.
Nu är det ganska så lugnt, för nu finns det liksom ingen att gå loss på,
nu när syster inte bor hemma längre.
Men det fanns en tid då tvättkorgar ven genom luften och rykande hett té hälldes över folk. (läs: syster)
Jag kunde bli så. jäkla. arg.
Oftast slutade det hela med att jag började gråta och låste in mig någonstans,
och sedan somnade, helt utmattad.

Men ilskan är det ju som sagt ganska så lugnt med nuförtiden.
Det är mer den känsliga biten och allt det fysiska.

Men.

Om jag är såhär nu, hur blir det då sen?

Alla ni som fött barn som läser (jag vet att ni är en del!)
Kan ni inte berätta om hur det var för er när ni blev gravida?
Blev ni psycho eller märkte ni det knappt?
Liknade det era PMS-besvär?

och alla ni som inte fått barn,
har ni lika mycket PMS-besvär som mig, eller märker ni knappt av det?

Och till mina manliga läsare.
Nästa vecka kommer vi tala om målbrott och skäggväxt.
Not.