Pensionär och fjortisar
Gårdagen spenderades först på Sofiero, tillsammans med ungefär 6999 pensionärer. Det var trevligt.
Jag kan också säga, eller iallafall gissa, att samtliga av dessa pensionärer fick till det igår. Det var nämligen some serious tafsande under kvällen. Panschisarna var på och kladda på varandra i tid och otid, och speciellt efter ett glas southern comfort, eller två. BAO var lika bra som vanligt, och levererade gubb- och tantmys på hög nivå.
Nu kanske ni undrar vad jag egentligen gjorde där. Kan det vara så att jag faktiskt tycker om "morfars-musik"?
Njaaaao.
Mest gillar jag Helen Sjöholm.
Och då får man liksom hela paketet med, inkl. 16 musikanter och en halvdassig Tommy Körberg.
ca. 7000 pensionärer på ett utsålt Sofiero.
Efter en sådan senioraktivitet var jag tvungen att balansera mig genom att
gå ut och ha en riktig fjortisfylla.
Nä, skämt åt sidan som Anel hade sagt.
Jag gjorde mina snygga tjejkompisar sällskap på Stinsen, för att sedan
dra vidare till Crom.
En mycket bra utekväll som bjöd det mesta!
Jag & Jonte tog bussen hem vid kl.2.
Det tog ca. 3 minuter.
Sedan hade jag sällskap av synen på bilden nedan.
Roande.
Nanniga Jonathan
poncho-love
Som tidigare nämnt...
bara skum helt enkelt.
Första dagen jag är totally feberfri sedan i måndags. Mycket mycket skönt.
Natten mellan måndag och tisdag var inte speciellt rolig. Supertäppt och inget nässpray. Låg vaken till kl. 7 då jag var nära att seriöst börja böla. Men. Istället gjorde jag något annat.
Man hinner ju tänka en hel del när man ligger vaken så länge.
Oftast brukar mina tankar låta:
"När ska jag dö?"
"Hur skall jag dö?"
"Vad händer när man dör?"
"Det här med kaviar och ost på samma macka kan ju inte vara gott..."
Men.
Denna natten hade jag en ny, smått destruktiv tanke.
"Undrar hur lätt det är att göra ett sår på sig själv..."
Så Matilda börjar klia sig på låret. På samma ställe. I flera minuter. Jag ligger alltså där i min säng och krafsar på en 1x1 kvadratcentimeter stor punkt. Krafsar och skrapar. Jag håller nog på i säkert 7-8 minuter.
Sen börjar det blöda.
Då slutar jag.
"Inget öl, bara skum" får liksom en helt ny mening.
Och celebralt parentesad som jag är lägger jag mig kvällen efter (nu med nässpray, tack Gud) och tänker "Men oj vad ont jag har på låret, undrar vad jag gjort där..."
Bara skum var det ja.
schnor
nu huserar i mitt huvud vinner...en poncho.
Du får välja mellan en röd/orange fleece, eller en grå/svart himmastickad.
Inga konstigheter.
poncho-person
Vet ni vilket som är mitt absoluta hat-klädesplagg?
Ponchon.
Och ändå, verkar någon större makt vilja att jag ska bära poncho.
I julas fick jag en orange/röd fleeceponcho av min mamma med orden
"Nu kan du myyyyyyysa!".
I beg your pardon.
Man kan mysa utan poncho.
Klarat mig helt utmärkt i 18 år.
Jag log och tackade för ponchon och stoppade sedan den längst in i min garderob, ouppackad.
Sen blev det dags att flytta och mamma höll på att gå igenom min garderob när hon packade. Hon hittade ponchon. "Den här ska med!". Gah.
När jag sedan kom till vår lägenhet för första gången hängde ponchon på mitt rum, fullt synlig. Den skrek "Taaa på miig. Bääär mig".
Jag lade in den i garderoben igen.
När jag sedan kom hem 2 dagar senare låg den framme igen. På min säng. Viken och fin.
Jag tror att jag måste prata allvar med min mamma.
Okej, det var poncho nummer 1.
Igårkväll kom min pappas flickvän upp till mig och sa att hon hade en present till mig.
En hemmastickad ponchojävel.
Och jag bara log och tackade och gick in på mitt rum och lade in den i garderoben.
Ser jag ut som en indian?
En hippie?
Utstrålar jag att jag är en "poncho-person"?
Om ja, kan någon då berätta vad det är i min person som
sänder ut dessa signaler så att jag kan lägga av med det.
Pronto.
Barnpedagogik & Ekeboromantik.
Om det är så här livet som arbetslös är, känns det ganska så okej, bortsett från det där med pengarna. Dagarna går i relativt rask takt med fikastunder (stunder är ju understatement of the year , 4 timmar satt vi idag) i solen och pratade en massa. Är det något jag älskar så är det att prata med mina vänner. Verkligen prata. Förr kunde jag ofta känna att vi liksom inte var på samma nivå. Jag fick inte ut någonting av alla diskussioner och konversationer vi hade. Jag var ju intresserad av helt andra saker. Jag ville snacka Springsteen-musik och barnpedagogik, medans alla andra ville snacka Usher-musik och Ekeboromantik. Och jag liksom spelade med, för fridens skull.
Men på senaste tiden känner jag att jag återigen balanserat mig till mina vänner.. Antagligen dels för att dom nu vuxit ifrån Usher-musik och Ekeboromantik. Och jag har insett hur pretto det är att vara 18, men så innerligt försöka vara 30.
Men jag har också, numera, människor i mitt liv som jag kan diskutera Springsteen-musik och barnpedagogik, om jag nu skulle vilja det. Människor som stimulerar det 30-åriga egot som bor inne i mitt huvud. Människor som är äldre än mig, och som mer än gärna diskuterar och argumenterar emot mig. Jag behöver det. Jag har alltid dragits till äldre människor, och nästan uteslutande bara attraherats av äldre killar. Det släcker den där törsten efter intellektuellt utbyte och samförstånd, som jag tycker är så jäkla skönt.
Och, idag är jag lite extra jäkla glad.
Jag har äntligen fixat Spotify, som den sista
personen i hela Norra Europa.
me
Så här dagen-efter-sliten har jag inte varit sedan typ 2007. Nu ska jag lämna hemmet för första gången idag och ta reda på vilka affärer som stänger tidigt idag. Kylskåpet är tomt och jag är hungrig. Jag kan inte få handen genom mitt hår, tvivlar på att jag ens hade fått ett finger genom det, men vi slänger upp det i en samuraj-ally-tofs och beger oss till byn. Och anledningen till att jag skriver mig själv i plural, oss, har jag ingen aning om.
midsommar
studentefterfest, och det faktum att det alltid händer samma saker
var mer uppenbar än någonsin.
En klirrad ruta senare (jag var inte inblandad) kände vi att det var dags
att dra. Att mina kläder var helt nerdränkta av öl
(för att någon prepubertal skitunge ville göra någonslags bonnevariant av brat-Båstad.)
gjorde ju inte saken bättre.Hem till Johannes och äta. Skar mig i handen,
och såret är sånt jobbigt som öppnar sigvarje gång jag rör handen.
Och röra sin hand måste man.
Hem kl. jag vet inte och i säng.
Tydligen var jag inte alltför borta, hade lyckats fixa med tandblekningsgrejet innan jag somnade.
Rutinerat värre.
Kvällens absoluta höjdpunkt var definitivt när jag & Fästis
fick veta hur "Blåsippor ute i backarna står" går.
Simpelt kanske ni tycker,
men vi är inte speciellt kräsna när det gäller sådant.
Balens snyggaste.
love you!
i've got the power
Man får vara snabb om man ska hinna, när föraren för någon sekund släpper den.
Det ger mig en känsla av makt och kontroll som aldrig förr.
Jag får nästa hybris och känner att, fan vad mycket makt jag har nu.
Inga konstigheter.
blandade citat
Johanna & Alle pratade om att de båda gått vidare i skånelagsuttagningen,
varpå Erika säger;
E- Asså ,är där typ en vinnare?
Lollo frågar oss vad som händer i helgen:
L - Alltså vad gör vi i helgen?
Vi - Ja, vi ska ju till Gästis på fredag, Moa har fest där.
L - Jaha...vem är Gästis?
Vi - Alltså Gästis? Hotellet?
L - Jaha....
Tystnad.
L - Men var bor han?
Louise på Gemu lektionen:
L - Matilda du har så bra åttondelstaktkänsla!
Jag - Jaha, tack.
L - Det ser jag på dina bröst.
Jag & Lina fixar oss och Lina klagar över att hennes hår inte är som det ska:
L- Asså mitt hår e sånt halt
M- Hm, du menar flottigt?
Jessie - Matilda funkar inte din vibrator på mobilen?
Moi - Haha min vadå?
J - Haha
Hannes - Haha
Moi et Jessie - Huuh? Du vet ju inte va det betyder?
H - Nej. Det gör jag inte. Mamma vad betyder det?
Mamma - (Lång tystnad) Hm...typ som en låtsassnopp?
H - Typ som en kondom?
M - Nej, det är något helt annat.
Hannes - AHA en dåldo?!
Sms-konversation med Amanda:
M - Ska du ta bussen från Källna imorgon?
A - Nej jag är hemma. Kan du skicka sms från din mobil?
M - Nej...Dessa sms är en hallucination.
Jag & Johanna diskuterar:
Jag - Alltså, hur säger man pluralformen av hennes? Hennsa?
Johanna - Nejnej, plural av hennes är "honsa"!
Lina - Men hallå, plural av hennes är ju "tjejer"!
eässnållsäx
ES06.
Jag saknar er.
Redan liksom.
Ni är den mest orespektlösa klass jag träffat,
och utan er hade jag varit alldeles för respektlös.
Hemska tanke.
logik
Pappa - "Alltså....har du tänkt på en sak...Dom pengamänniskorna i reklamen. (Han menar reklamen med Selma Lagerlöf och de andra på sedlarna när de gymmar, typ Fonus eller något?).
Jag - "Mhm?"
P - "Dom verkar så ensamma... Tänk att träna helt ensamma, 3 personer..."
J - "Mmm...."
P - "Och dom é inte ens ombytta...."
mulet
Inte förrän idag har jag orkat sätta mig ner och blogga. Vaccumet som studenten förde med sig har börjat försvinna och kvar finns inte så där jättemycket. Livet som arbetslös är inte det roligaste. Saker som man förr gjorde på 1 timme kan man nu sträcka ut till en heldagsaktivitet. Man springer in och ut på arbetsförmedlingen och rastlösheten och ovissheten flåsar en i nacken.
Vad ska jag göra nu? Vad ska jag göra till hösten? Varför kan ingen människa bara ge mig ett jobb?
Iom att jag inte vill plugga förrens till våren, måste jag hitta en sysselsättning under hela hösten/vintern. Hade en önskan om att vara på skolan och slipa kunskaperna i de ämne jag kommer att behöva när jag ska plugga vidare, och samtidigt fungera som någon slags hjälpreda, men den positionen är nog redan tagen.
Jag är ingen kräsen person, jag kan göra i princip vad som helst i arbetsväg. Men alla vill ha folk med erfarenhet, och det går man inte ut gymnasiet med, så den onda cirkeln sluter sig perfekt.
Men, this to shall pass. Saker blir bättre. Saker löser sig.
Men just nu, just precis nu, lyser inte solen på Klippan...
busted
Telefonkonversation häromdagen:
Jag - "Hej det är Matilda."
Klant - "Hejsan, jag ringer från Glocalnet/OnOff/Telenor (något sånt), har du din pappa hemma?"
J - "Nej tyvärr, han är inte hemma just nu"
K - "Okej....hur gammal är du?"
M - "18."
K - "Är det du som är dottern?"
M - "Ja?"
K - "Ja,men då är det ju dig jag ska prata med, det står här "Till dottern", det är du som ska ha en bärbar dator med trådlöst bredband?"
M - "....."
M - "Alltså, jag tror inte du ska prata med mig om det här, det var min studentpresent du precis avslöjade...."
K - "...........Shit........Damn....(damn?!)...Ehh, det står det inget om..."
M - "Nähe?"
K - "Okej...detta samtal har aldrig ägt rum, okej? Kan jag få din pappas mobilnummer?"
M - "Ja....och jag lovar att inte säga något till honom om du lovar att aldrig mer använda ordet "Damn" i seriösa sammanhang"
K - "Ehh okej, då säger vi så. Hej"
M - "Hejdå"
