Så vart det söndag igen, vilket automatiskt innebär måndag imorgon.
Det är när helgen kommer som jag märker hur påfrestande mitt arbete egentligen är.
Jag blir sjukligt trött.
Om jag hade fått, och velat, så hade jag utan söttre problem kunnat sova hela dagen.

I veckorna är det tjo och tjim och stoj och man håller igång så gott det går, men när klockan slagit 15 på fredageftermiddagen och veckans sista arbetsdag är över går jag in i en bubbla av trötthet och slängs inte ur den förrens måndag morgon.

Så att jag är speciellt produktiv, det kan jag inte direkt påstå. Denna helg har mina största aktiviteter bestått av dammsugning, pizzeriabesök, promenad och sömn.

Imorgon är det måndag igen, och ny kampanj på jobbet. Denna kampanj kommer som vanligt med en massa hot om avskedning om ej uppnått önskat resultat.
Lycka till med det på en måndag när Svea Rike har kollektiv PMS. 

MEN, imorgon slipper jag iallafall tåga (substantiv till verb) ensam till jobbet. Ty då är denna tjej tillbaka för ett gästspel.

Och såhär hungriga är jag & Lottie ibland efter jobbet.
Och då innebär ibland 5 dagar i veckan.

Nu kommer snart the chicks så blir det té och Kristallengalan runt mitt köksbord, som på något sätt blivit någonslags samlingspunkt för oss. Runt det köksbordet har vi haft rådslag, vi har skrattat oss halvt ihjäl (jag säger bara; facewarp), gråtit, sovit (mest Ally) och tjafsat. Också har vi druckit té. En jävla massa té.

Vi satt där åtskilliga timmar hela vintern och våren och planerade och längtade efter bal,studentvecka och klimax, student. Vi satt där några dagar efter och ältade ångest.

Jag tycker om mina vänner så sinnessjukt mycket, och det känns alltid lite extra när jag påminns om att dom så lätt kan tas ifrån mig.

Men idag ska jag bara njuta av deras sällskap (inte alla, vi har ju en tendens att sprida ut oss runt bygden numera) och snacka en himla massa dynga.

PS. Björk, min björk! Ditt sms igår var veckans höjdpunkt! Jag saknar dig också massor och tycker också det känns som att ES-06 bara är iväg på klassresa eller något. Och att du (och dina föräldrar!) fortfarande läser här gör mig varm i hela kroppen! Läste kortet jag fick av dig på studenten häromdagen och blev lite tårögd, känns som igår.
Men, situationen är ju sådan att jag faktiskt inte går i trean längre, hur mycket både du och jag än skulle vilja det. Jag säljer ju el numera goddamnit! Men. Jag finns alltid ett sms bort. Det vet du! Och sluta aldrig, och då menar jag aldrig, att knulla med ögonen!

Love you!

Just nu är jag så arg att jag sitter här med tårar i ögonen.
Ikväll blev en av mina närmaste vänner rånade.
Hon jobbar på Sibylla och jobbade på Sibylla i Åstorp ikväll. Hon höll just på att stänga när två män i rånarluvor beväpnade med kniv och pistol (äkta eller fejk?) hotade henne och stal kassan. Dom skadade henne inte fysiskt, men hon blev naturligtvis superrädd och chockad.

Det finns inget som gör mig mer arg än när någon gör mina vänner illa. Och dessa två män, som går på och kränker och hotar en ung tjej på ett sådant sätt. Hade jag fått tag på er hade jag tryckt upp en blyertspenna i ert urinrör.

Jag hoppas att ni får kronisk urinvägsinfektion
och jävligt fula barn.

2 meddelande till alla lägenhetskunder som har Energibolaget.

1. Vi kan inte läsa tankar. Vi vet alltså inte se om ni har Nix eller inte när vi ringer. Vi ser alltså inte på vår dator att ni har Nix och tänker "Ah vafan, jag ringer till dem ändå, bara för att jävlas!".  Get. The. Picture?

2. Har ni barn, lägg då FÖR FAN AV LUREN NÄR NI LÄGGER DEM! För det står nämligen, tro det eller ej, inte i vår dator om ni har barn och vilken tid dessa lägger sig.  Vi kan inte heller välja våra arbetstider, utan vi är tvungna att ringa mellan kl. 18 och kl. 20. Jag vet inte hur det ligger till med alla er småbarnsföräldrar men det är ju himla kul för er om ni har ett arbete där ni får skräddarsy era arbetstider. Eller va? Ni får inte det? Inte. Vi. Heller.

Okej, allihop. Jag behöver ert stöd.

Idag är Lotties sista ordentliga dag här på jobbet, och ana om jag kommer sakna henne.
Men. En grej.

Lottie säger nästan alltid en sak i sina samtal som förbryllar mig.

Hennes samtal börjar nästan alltid så här

Lottie - Ja hejsan mitt är Lottie och jag ringer från Energibolaget och söker A.
Kund - Ja det är jag.
Lottie - Jaså det är dig jag pratar med!

Där har vi det. Den sista meningen.
"Det är dig jag pratar med."

Kan man säga så?
Det är ju liksom klart?
Att det är den hon pratar med?


Det är samma som med en anonym vän till mig som ofta frågar "Vad hittar du på med?"
Det. Går. Inte.


Medhåll!


Förresten,

Lottie! Jag kommer sakna dig supermycket!
Nu är jag all by myself at work. Eller nä. Men nästan!

M - Ja hejsan mitt namn är Matilda och jag ringer ifrån Energibolaget. Jag söker S.
Kund - Jaaa....det går inte....S är död.
M - Oj, har hon gått bort? Jag beklagar...
Kund - Nä, alltså hon är döv.
M - Ja jo, jag förstår det, det måste vara jättejobbigt.
Kund - Nä alltså. Döööv.
M - Ja, chocken måste vara enorm, jag kan inte tänka mig hur du känner.
Kund - DÖÖÖÖÖÖÖÖV!
M - Nej nej, jag är inte döv, jag hör mycket bra. tack så mycket! Hejdå!

Fick precis massage på jobbet.
Det enda, och då menar jag enda, jag kunde tänka på medans jag låg där, var hur otroligt ful man måste se ut när man ligger med ansiktet i det där hålet på massagebordet.
Hade någon lagt sig under bordet och fotat en hade det utan tvekan varit det fulaste denna värld skådat...

Men massagen var bra.

Pratade precis med en kund. Eller pratade och pratade.
Herre i fråga valde istället att ryta som ett lejon.
Det lät ungefär såhär:

M - Hejsan mitt namn är Matilda och jag ringer från din elleverantör Energibolaget.
Kund - RAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAOOOOOOOOR!
M - Jag ringer till dig idag för att du är kund här hos oss på Energibolaget...
Kund - RAAAAAAAAAAOOOOOOYUUUUUUUR!
M - ....och jag skulle vilja sänka ditt elpris, med 25% procent, hur låter det?
Kund - RAAAOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOAR.
M - Du vill inte det?
Kund - RAAAAAAAAAAAAOOOOOOOR.
M - Okej. Tack så mycket iallafall.

Jag har flytt till okänd ort för att passa una 1-åring,
Han är kul, och ännu viktigare, han tycker att jag är kul. Nu har vi precis ätit mat. Jag åt lasagne, och han åt färdigtuggad lasagne. Skillnaden är inte jättestor.

Jag gillar att passa barn, tycker det är både kul och väldigt givande.
Men en sak klarar jag inte av.

Puré.

Det är det dom små äter, efter dom slutat med bröstmjölk och innan de börjat käka riktigt krubb.
Det är mat. Den är bara redan tuggad. Det kommer i burk och heter helt normala maträtter, "Spaghetti och köttfärssås", "Fiskgratäng" m,m. Men det är redan tuggat. Och jag som inte klarar spott och tuggad mat och sånt kräker nästan.

Men vad att göra liksom?
Svälta ungen?
Går det?

Och ännu viktigare...


Får man det?

Och vipps hade det gått 4 dagar sedan jag bloggade.
 Vad hände ?

Jo.När man går upp kl. 10.00, tar tåget 10:52, börjar jobba kl. 12.00, slutar jobba kl. 21.00, tar tåget hem 21.36,kommer hem 22.20 och går och lägger sig innan kl. 00.00 så får man prioritera lite saker. Som mat. Och sömn.

Idag slutade jag supertidigt (kl 15) så var hemma redan kl. 16. Massa städ på det och min hjärna är nu mos. Ikväll skall vännerna ut, och jag som är lika pank som en kyrkråtta får snällt sitta hemma. Inget bra är det på TV heller.

Nämnde jag att jag är en smula trött?